Rainer Landfermann
Mein Wort in Deiner Dunkelheit

Här har vi ett album med ett skivomslag som väcker starkt intresse, Rainer Landfermann som hörts i band som Pavor och Bethlehem har verkligen satt en flott bild på sitt debutalbum. Det är inte ofta man får snygga fotografier på framsidorna och albumet kommer som artbook med ett fotografi för varje låt – fotografier som ska illustrera låtarna. Så om inte annat får vi tio schyssta bilder titta på, om vi köper den fysiska utgåvan vill säga. Men frågan är väl dock om det är värt att lägga pengar på att köpa den, man måste ju ändå få bra musik.

Avantgardistisk extremmetall som flyttar gränser, om man ska tro pressmaterialet. Ganska dynamiskt är det väl men den lite monotona sånginsatsen gör ändå att det känns ganska monotont. Det kontrasterar ganska mycket mot det snygga visuella, musiken är långt från lika vacker som bildmaterialet. Det är tio sådana låtar vi får på detta album, det är genremässigt ganska vidsträckt men på grund av det vokala vrålandet, skrikandet, låtandet eller vad du nu önskar kalla det som är väldigt extremt blir det ganska enformigt. Det kan ju dock tänkas att den som är mer förtjust i just vrålande ser mer djup och dynamik i detta. Det känns som ett ganska långt album trots att speltiden inte sträcker sig långt över 40 minuter.

Det hade inte varit negativt om albumet varit i närheten av så snyggt som sitt omslag, men hans ord gör inte mycket för att lätta upp mitt dunkel. Omslaget känns missvisande, det är inte musikaliskt vackert, inte heller dramatiskt eller dynamiskt – det är ett extremt metal-album som trots att det är ganska äventyrligt inte känns speciellt fängslande. Med tanke på hur flott skivomslaget är så hade jag gärna sett att detta album var riktigt bra men det blir inget inköp, det känns som ett album man gott kan strunta i.

Gillar du groteska sånginsatser kanske du ska kika lite närmare på detta album, det är laddat med sådana. Men jag tror att det kan vara ganska få som verkligen tilltalas av sådan musik så målgruppen är begränsad. Det här är helt enkelt ett tråkigt album och 2019 har bjudit på väldigt många bättre album så här långt – kanske smartare att titta närmare på något av dessa.

HHHHHHH