Paragon
Controlled Demolition

Paragon har varit med ett tag nu och kompletterar nu ett dussin album i och med detta som de släpper om någon vecka. Kontrollerad demolering är vad de bjuder på, ett album med ganska tråkigt omslag och elva spår, det hade varit lite mer finurligt med ett dussin spår. Debuten kom redan 1994 i form av en EP och sedan dess har de alltså släppt tunga metal-album. Personligen har jag följt dem sporadiskt och kanske inte varit överdrivet imponerad men ett och annat album har hittat in i skivsamlingen. Vad jag lärt av det jag hört är att bandet stått fast vid sin sak hela tiden och egentligen inte varierat sig eller utvecklats nämnvärt under alla dessa år, Controlled Demolition är inget större undantag.

Det är energisk tungmetall med tempofyllda låtar och klämkäcka refränger, klassiskt hes rockarröst som passar väl in i ljudbilden. Välgjort album kan man tillstå utan att överdriva, produktionen är snygg och ljudbilden stark – modern och fräsch men ändå med lite opolerade kanter, snyggt gjort helt enkelt. Men det kan väl knappast beskrivas som ett album av utstickande karaktär, det är ganska troget genrens riktlinjer och känslan blir relativt snabbt att man hört det förr, låtmaterialet är ganska typiskt för genren med låtar av en karaktär ofta hörd när man lyssnar på heavy metal, ganska typisk variation men med aningen lång speltid 46 minuter för vinylen känns sansat medan 50 för CD-skivan blir lite för långt.

Kul och medryckande album, kanske inget fantastiskt eller överdrivet minnesvärt men det fungerar som en stunds musikalisk förströelse. Det är ett underhållande album på många sätt, speciellt för den som uppskattar klassisk heavy metal. Ett trevligt album i heavy metal-genren även om det knappast kommer att göra något större avtryck i musikhistorien, antagligen inte heller i Paragons historia men är ännu ett album i en väldigt solid heavy metal-historia. Abattoir är nog det bästa av spåren på albumet men jag skulle inte vilja påstå att något av spåren är av det svaga slaget så det är helt klart så att man kan beskriva Paragons senaste alster som starkt, om än kanske lite oinspirerande att berätta om.

Gillar du Paragon sedan tidigare, eller om du gillar klassisk heavy meta, då kommer du att uppskatta detta album. Det är ett kompetent, kreativt lite tråkigt, och väl producerat album som kommer att fungera väl hos deras fans och som definitivt inte är tråkigt att lyssna på.

HHHHHHH