Nth Ascension
Stranger Than Fiction

Konstigare än fiktion blir det när det är dags att ta sig an Nth Ascensions senaste alster Stranger Than Fiction, det är tredje albumet från det brittiska bandet. Bland de åtta spåren finns tre delar av en saga de inledde på första albumet, kan det tänkas vara lånat från Sagas kapitelhistoria kanske? Omslaget är annars hyfsat snyggt och pressmaterialet gör stor sak av Tens keyboardist Threece-Birch som medverkar i bandet. Och det handlar om progressiv rock, eller är det egentligen progressiv rock? Det känns som att progressiv rock delvis blivit som en genre ibland massorna då det mesta av den inte är speciellt progressivt.

Nth Ascension kör med de klassiskt långa låtarna, de svepande melodierna och det diffusa trixeriet som ofta används i genren. De kommer inte med något eget och döljer sin bristande kreativa ådra med kompetent musicerande och snygg produktion. Det kan jämföras med mycket av den klassiska progressiva rocken och det känns aldrig som att jag får höra något nytt eller direkt progressivt i ordets rätta bemärkelse. Sångaren är också rätt risig vilket inte bidrar till att lyfta bandets musik som jag måste beskrivas som rätt så tråkig.

Stranger Than Fiction är inte direkt konstig, alla som har någon som helst insikt i det progressiva kommer att märka hur de snor inspiration från andra band och sedan skapar något av en kliché för genren – eller karikatyr kanske egentligen är en bättre benämning, en karikatyr utan den satiriska humor som kännetecknar en bra karikatyr. Man tröttnar långt innan man hunnit halvvägs genom de 73 långa minuter som utgör detta album, det känns mest som läten man inte riktigt orkar lyssna på och albumet passerar ganska obemärkt förbi i hörlurarna medan världen utanför ter sig betydligt mer intressant än det man lyssnar på och då ska det sägas att världen sällan är speciellt intressant.

Det blir mest bara en sömnig och trött massa av trötta klichéer och futtiga idéer från ett band som saknar det där kreativa som behövs för att göra intressant musik. Jag skulle vilja påstå att det mesta som släppts under 2019 är mer intressant än detta album och att titeln och skivomslaget är det överlägset bästa bandet har att erbjuda.  

HHHHHHH