Kafka
s/t

Processen att skriva om ett album från bandet som kallar sig Kafka har varit vad jag tagit mig för denna dag. Det är ett grekiskt band bestående av fyra bokstäver som av debutalbumet omslag gör mörk musik, kanske inspirerat av författaren med samma namn. Snyggt omslag för övrigt och albumet bjuder på sex spår som av skivbolaget beskrivs som blackened hardcore, och det är bra hardcore – sådant får man inte varje dag.

Det är ett album som är lite gränsöverskridande, ganska fantasifullt – idérikt. Hardcore, en del melodier, crust, man kan använda en hel del genrenamn för att beskriva Kafka och deras musikaliska framtoning. Det är inte så kaotiskt som hardcore kan vara utan mer atmosfäriskt och det har tydliga nyanser trots blastbeats och andra extrema inslag. Ljudbilden är ganska fräsch även om man kanske inte kan hålla produktionen som det absolut finaste exemplet på vass produktion, det är en solid produktion och albumet känns relativt varierat med sansad speltid.

Kafka är inte bara namnet på en lysande författare utan också ett lika lysande exempel på att det faktiskt går att göra bra musik i hardcore-segmentet – det är inte en självklarhet. Bra låtar, skönt mörker och så vidare – det är ett fräsigt och kul album med mörker, energi, kvalité, det har det mesta man vill ha som musiksupporter. Om man uppskattar hardcore och speciellt lite fyndigare hardcore så kommer man att uppskatta detta album.

Det kan tänkas att detta är ett av de finaste albumen jag hört i hardcore-genren, riktigt vasst på alla sätt. Du borde nog ta och kika lite närmare på detta roliga album, annars kanske du plötsligt befinner dig i en märklig process och det vet vi ju att det kanske inte alltid är grymt.

HHHHHHH