Gloryful
Cult of Sedna

Frågan är ju vilken Sednakult tyskarna i Gloryful vill tillskriva sitt nya album, den kring inuiterna mytologiska Sedna eller den spännande himlakroppen som också kallas 90377 som förstås namngavs efter inuiternas mytologiska gudinna. Egentligen spelar det kanske inte så stor roll eftersom de säljs som ”true metal” vilket normalt är en bra indikator på skräp, deras tidigare alster jag skrivit om har väl inte heller direkt imponerat och jag kan väl säga att bandet med detta album fortsätter på sin inslagna väg.

Det skulle ta lång tid att åka till Sedna men frågan är om det inte skulle vara roligare att åka dit med ett begränsad mediaarkiv än att spela detta album ett antal gånger. Det handlar om ganska typisk heavy metal, ganska fartig sådan med medryckande refränger och en ganska tråkig sångare. Hyfsad produktion, inte så mycket variation och nyskapandefaktorn är väl totalt obefintlig. Det låter som bandets tidigare alster, den som hört dem förr kommer att känna igen deras musik och som tidigare är det väl egentligen bara Adrian Weiss och hans vassa gitarrlir som gör att det känns någotsånär och inte fullständigt meningslöst men han är betydligt bättre när han gör instrumentala soloalbum.

Ingen höjdare kan jag väl påstå. Annars börjar det bra de första låtarna och då kanske speciellt Brothers in Arms som är av riktigt god kvalité, och till en början var jag nästan övertygad om att Gloryful faktiskt skulle komma med något bra den här gången. Och visst kom de med ett par bra låtar men allteftersom albumet fortgår så sjunker kvalitén och mot slutet så är känslan densamma som på deras föregående album. Det känns mer tröttsamt än något annat, de staplar trötta klichéer på varandra och orkar inte ens sätta ihop dem till vassa låtar – med ett fåtal undantag.

Om jag hade kunnat hade jag kastat detta album tillsammans med Gloryfuls diskografi till Sedna, där hade de gott kunna ligga och glömmas bort långt från vår egen planet och som närmast 76 astronomiska enheter från solen vilket händer en gång vart 11400 år ungefär. Nu kan jag dock inte kasta så långt så vi kan väl hålla till godo med de första spåren och sedan stänga av. Gloryful fortsätter mer eller mindre på sin inslagna väg och inte fan blir det roligare bara för att man upprepar ett redan ointressant koncept.

HHHHHHH