Catch Fire
Karma Owes Me a Lifetime of Happiness

Tracks
1. Petrifaction
2. Malignance
3. Fault Line
4. Stabbing Pains
5. How Heavily I Breathe
6. Heist
7. Bad Behaviour
8. For Those Who Fear Death
9. Hostage
10. Agnostic
11. Third Person


Band:
Miles Kent – Vocals
Neal Arkley – Guitar
Jordan Kimbley – Bass
Ash Wain – Drums


Discography:
The Distance I Am From You (EP 2016)
A Love That I Still Miss (EP 2017)


Guests:


Info:
All songs written by Miles Kent & Ash Wain
Lyrics written by Ash Wain
Produced by Bob Cooper
Vocals produced by Myroslav Borys-Smith
Edits by Jack Byrne
Mixed by Seth Henderson
Mastered by Grant Berry

Released 2018-11-16
Reviewed 2019-03-24

Links:
rude records

Fånga eld är här med sitt debutalbum, det var i och för sig ett tag sedan det släpptes nu men jag har äntligen lyckats lyssna på det. Eller var det verkligen så mycket äntligen? Deras EP jag skrev om för ganska precis två år sedan imponerade väl inte, det var väl så mycket medelmåttigt det kunde vara inom det poppiga punken/alternativrocken. Nu har de ju haft lite tid på sig att knåpa fram mer intressant material och har satt ihop ett album med en titel jag kan skriva under på, och det tror jag gäller många med mig. Nu kan jag dock konstatera att detta album mest bara sätter ord på det, det kommer inte att leverera en livstid av lycka, knappast ens en halvtimme.

Det handlar om ganska typisk poppig punkrock med klämkäcka refränger, ungdomlig framtoning, lite lagom energi och aggression i en ganska lekfull stil. Ämnena är kanske mer allvarliga men albumet har inte så värst mycket djup eller allvar utan väger ganska lätt i den aspekten. Hyfsad produktion även om likar som Boston Manor och andra låter betydligt fräckare och fräschare. Sångaren är också ganska typisk för genren, rebellisk tonårskänsla kanske man kan beskriva det som. Stilistiskt är det inte ett speciellt album, så mycket kan man enkelt konstatera. Och jag tycker också att speltiden är lite lång, de 42 minuter albumet pågår känns som för många.

Ett ganska bra album trots allt, jag hade dock gärna sett att det var både kortare och mer fantasifullt men man får oftast inte som man vill här i världen – det kanske är karma. De får plus för bra energi och trivsam musik som känns både lättlyssnad och medryckande, den borde gå väl hem hos dem som uppskattar genren, vilket det finns en del recensioner som indikerar. Det är dock precis som med EPn jag skrev om tidigare inte ett speciellt fräscht eller spännande album så jag tappar ganska snabbt intresset och vill gå vidare till något annat.

För att vara ett debutalbum är det okej, ganska bra till och med. Däremot kan man hoppas att de faktiskt hittar en lite mer spännande och mindre generisk röst till nästa album då de behöver göra något mer spännande än detta om de vill sticka ut och verkligen märkas. Kanske är en video med strax över 300 visningar sedan november förra året en bra indikator på hur spännande detta album är? Jag ska dock inte avfärda det, det har en schysst titel och är trevligt att lyssna på så det behöver definitivt inte vara fel att ge Catch Fire en chans.

HHHHHHH

 

 

Label: Rude Records
Tre liknande band: Can't Swim/Boston Manor/Safe To Say

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm


read in english