Shadygrove
In the Heart of Scarlet Wood

Idag blir det keltiska tongångar från fonetiska arkeologer som trålat eror bortom de flesta bands inspirationer för att skapa musik från själen… för själen. Sångerskan från ett av mina favoritkvinnofrontade band Evenoire, som tyvärr lagt ner sin verksamhet, frontar detta band som också har medlemmar från Elvenking och Sound Storm som för övrigt också är favoritband, speciellt det sistnämnda. Shadygrove är en italiensk sextett som alltså besitter stor kompetens från några av de vassaste band den italienska nationen har att erbjuda.

De är inspirerade av folkmusikaliska tongångar och kanske framförallt de keltiska, keltisk folk-pop kanske det kan beskrivas som, det är ju inte direkt så metalliskt som medlemmarnas huvudband. Atmosfäriskt och snyggt, med bra djup, sången är riktigt bra även om man ibland önskar att hon var lite mindre italiensk och lite vassare på engelska – men det kan jag ha överseende med. Snygg produktion med tydligt fokus på melodierna och stämningarna, man kan jämföra det lite med artister som Blackmore’s Night och musik i den stilen. Och vi får ett album med nio spår och 48 minuter musik, ganska stor variation som håller en intresserad hela vägen.

Att det är ett riktigt trevligt och vasst album råder det ingen tvekan om, det låter riktigt intressant och spännande med bra låtar och fängslande atmosfärer. Kanske inte till fullo inom den musikaliska referensram vi brukar skriva om på Hallowed men det spelar väl ingen större roll eftersom det är ett riktigt bra album. Imponerande skulle man nog kunna påstå att det är – och rekommenderat, speciellt om du gillar band som nämnts i denna recensionstext. Jag hade gärna införskaffat detta album om det fanns i vinylversion då det definitivt känns som ett album värt att kika mycket närmare på och lyssna på många gånger om. Ett album jag kommer att behålla i mitt digitala musikbibliotek.

Grym inledning på detta album med Scarlet Wood som inte bara är en vass inledning utan också ett riktigt bra spår. Bäst är dock spåret Cydonia som jag tycker är riktigt snyggt, finstämt, och väldigt trevligt och ett som jag kan spela på repeat flera gånger om. Och albumet självt kan också spelas på repeat flera gånger om utan att man hinner tröttna, så jag kan bara avsluta med att konstatera att det är ett album ni borde titta närmare på. Ett album utan svagheter och med många styrkor.

HHHHHHH