Rapheumets Well
The Elder's Anthology

Sci-fi-rockarna Rapheumets Well är tillbaka, denna gång med en antologi över sina tre album. De har valt ett gäng låtar och gett dem nytt liv med nya mixningar och mastringar, däremot har de inte direkt hittat det snyggaste omslaget jag sett men vi vet ju sedan långt tillbaka att det knappast är någon mening att döma något efter omslaget vilket jag också skrev om The Exile som jag recenserade 2016. Sedan det albumet har de hunnit med ytterligare ett som jag inte skrivit om. Tre spår från The Exile hörs på detta album som jag tycker kan ges ungefär samma omdöme som nämnda The Exile, det är ett respektabelt album.

Musikaliskt handlar det om dödsmetall, sci-fi-tema, det har operatiska, symfoniska inslag och lite rymdiga keys och väldigt vrålig sång. Den vråliga sången tar ofta överhanden över alla andra element och är det man mest noterar när man lyssnar igenom albumet. Albumet har ganska bra variation om man verkligen lyssnar men om man bara spelar igenom albumet blir känslan snarare att det är lite monotont och lite långt. Det saknas kanske lite dynamik, och kanske skulle den vråliga sången ha tonats ner ganska så ordentligt. Annars skulle jag väl vilja påstå att det påminner ganska mycket om The Exile som jag skrev om 2018, jag var dock tvungen att gräva upp den i arkivet och spela igenom igen för att minnas hur den lät, risken är att samma sak gäller med detta album.

Respektabelt skrev jag om förra albumet jag recenserade och det stämmer bra även denna gång. Det är ett välgjort, välproducerat album med schyssta låtar – inget som sticker ut och kanske inte heller något riktigt glänsande. Inte så sci-fi-dramatiskt som man kan hoppas utifrån informationen som följde med albumet, det är lite mörkt och dödsmetalliskt, melodiöst och hyfsat fantasifullt men tyvärr är fokusen lite väl stark på vrålandet och det dödsmetalliska vilket gör att albumet inte riktigt fångar mig. Många gånger när jag spelar tappar jag ganska snabbt intresset och börjar fundera på annat, aldrig känner jag mig helt fängslad av eller dragen till albumet och den musik detta amerikanska band erbjuder.

Så om man uppskattat vad bandet gjort tidigare är sannolikheten stor att man uppskattar även detta album som kanske bäst beskrivs som lite av ett best of-album för bandet. Kanske inte den mest fantastiska av antologier men ett helt okej, om inte till och med ett hyfsat starkt och kanske framförallt välgjort album. Dock hoppas jag att de nästa gång kommer med mer intressant vrålsång och lite mer dynamik.

HHHHHHH