Panorama
Around the World

Panorama var ju också ett namn på ett band. Men jag antar de coola namnen de kunde komma på redan var upptagna hos detta band bestående av kompetenta musiker med en hel del rutin från diverse olika band. I samband med det kanske man kan nämna välkände Dennis Ward som också producerar detta album, Panoramas debut som går under namnet Around the World. Det kan faktiskt vara det album från 2018 som har det snyggaste skivomslaget vilket kanske kan vara nog för att vilja införskaffa vinylutgåvan, dock släpps förstås andra mer intressanta grejer i januari så det är väl en ekonomisk fråga egentligen för albumet i sig är väl inte överdrivet spännande.

Det handlar om hårdrock av ett lite mer melodiöst slag, klämkäckt och traditionellt. Ett album man lyssnar igenom utan att egentligen slås av något speciellt och som man måste höra flera gånger för att ens reflektera över hur det låter. Det är bra producerat, sångaren är hyfsad, låtmaterialet slår mig som ganska standard för genren och variationen är väl ungefär som den brukar för ett album av detta slag. Det kommer inga överraskningar under den 45 minuter långa speltiden som fördelas över elva spår.

Inledningen är bäst och därefter tappar jag snabbt intresset. Det är aldrig dåligt, jag skulle nog till och med sträcka mig till att påstå att låtarna är rätt så bra men de är inte speciellt minnesvärda, ingen av dem faktiskt. Det hade inte varit negativt med ett större djup och någon låt som känns hit-betonad och egentligen också en bättre sångare. Jag saknar energi och driv, det känns absolut kompetent, bra och solitt men albumet har inte speciellt mycket energi och känns kanske lite väl mycket skapt enligt ett format och utan känslor.

Efter att jag spelat detta album fem gånger i rad idag (plus flera gånger tidigare dagar) utan att egentligen riktigt kunna ta fasta på något ställer jag mig frågan: vad vill Panorama egentligen? Vad vill de åstadkomma med sin musik? Vill de göra ännu ett rätt schysst men fullständigt intetsägande album? I så fall har de verkligen lyckats för när allt kommer omkring är omslaget det enda som egentligen gör något större avtryck på mig, musiken har jag redan glömt nu när jag sätter min sista punkt.

HHHHHHH