Pacino
Fallen America

Nej det är inte Al Pacino som släpper musik utan det handlar om ett italienskt rockband som kallar sig just Pacino. Fallen America, en passande titel med tanke på det landets status, är bandets första album och det har väl inte det mest spännande omslag jag sett i livet men kanske inte heller det sämsta. Bandet i sig formerades för några år sedan och 2017 påbörjade de inspelningen av Fallen America som släpptes under sommaren.

Alternativ rock enligt pressmaterialet, lite inslag grunge kanske, lite amerikansk känsla. Det beskrivs i pressmaterialet som att bandet söker hitta en egen väg och använder bland annat synth-bas istället för den mer klassiska strängade basen som i stort sett alla rockband gillar. Personligen kan jag inte säga att det gör någon större skillnad för den generella känslan i musiken, det handlar grungig hårdrock med hyfsad energi och hyfsad sångare. Okej produktion, inte direkt något som sticker ut men det är kompetent genomfört – inte speciellt varierat men albumet är kort med bara åtta spår och en väldigt sansad speltid.

Nej, jag är nog inte speciellt imponerad av vad Pacino har att erbjuda, det är ett ganska tamt och ganska innehållsfattigt album tycker jag. Inte mycket som sticker ut och än mindre som fängslar mig som lyssnare, ett av de här albumen som känns skönt att göra klart och inte mer behöva lyssna på. Inte dåligt kanske, inte heller fantastiskt. Det är helt enkelt ett album man kan vara utan, det känns lite fragmenterat och idélöst, utan riktning. Det är helt enkelt ett album att snabbt lägga till handlingarna och sedan glömma bort.

Jag tycker inte att Pacino gör något för att fånga mitt intresse, det är ett okej debutalbum men det är ungefär lika spännande som torkande målarfärg eller en dag på en fabrik. Kanske inte moget för sågen men knappast heller moget för någon hyllning  - Fallen America är helt enkelt ett ganska tråkigt album.

HHHHHHH