Maverick
Cold Star Dancer

Vad säger det egentligen om ett band vars bästa låt på sitt nya album är en cover? Kanske allt, kanske inget, ett grymt band som Status Quo har väl några av sina största hits i covers och det finns mer exempel. På tal om Status Quo, det senaste albumet jag recenserade hette Quid Pro Quo, samma titel som Status Quos album från 2011. Och det bästa spåret på det albumet hette ironiskt nog Paint By Numbers, lite som det känns som när man lyssnar på Maverick – det känns som ett band som följer ett visst format och inte direkt skapar utan mer imiterar.

Det handlar om hårdrock som utan tvekan inspirerats av åttiotalets hårdrock, ett band fast i nostalgiskt tänkande och egentligen utan någon större kreativ förmåga. Deras nya album är dock bättre producerat än det förra albumet jag recenserade, bättre variation och större djup än på det albumet. Första digipak-utgåvan och vinylen har bonusspåret Jessie’s Girl som avslutning, Rick Springfield gjorde originalet. Speltiden är 45 minuter fördelat på tolv spår, det känns som en ganska sansad speltid tycker jag. Ett album som känns som klassisk hårdrock, enkelt och rakt på sak med snygg produktion och ganska bra sångare.

Ganska medryckande och schysst album, ofta byggt på tydliga refränger och melodier. Det är Springfield-covern Jessie’s Girl som är albumets vassaste, bandets egna låtar är inte alls av samma kaliber och det är väl egentligen bara avslutningen som gör att det känns värt att spela sig genom albumet. Det är väl inget större fel på de andra låtarna men de känns ganska mycket som ordinära hårdrocklåtar som inte direkt kommer att gå till historien som något av de mest minnesvärda jag hört i mitt liv.

Ett album man kan lyssna på och tycka om men som man sedan ganska snabbt glömmer, det enda jag egentligen tar med mig nu när jag avslutar arbetet med detta album är den avslutande coverlåten och jag undrar om det i Mavericks fall ändå indikerar att de själva kanske inte har speciellt mycket nytt och spännande att erbjuda – det är bara klassisk hårdrock som bör tilltala den nostalgiske rockfanatikern.

HHHHHHH