Headless Crown
Century of Decay

Andra albumet för schweizarna i Headless Crown, det första kom 2015 och imponerade väl inte alltför mycket. Grafiskt påminner detta album om det första, omslaget går i samma stil och är skapat av samma person. Produktionen är också gjort av samma person som på förra albumet även titlarna känns dragna ur samma tombola av titlar, Tid för Revolution senast och nu Århundrade av Förfall. Det sägs att tematiken är inspirerad av klassiska filmer likt 12 Monkeys, Brazil och den typen av filmer – det kan ju förstås vara skoj eftersom jag gillar den typen av film.

Musikaliskt tycker jag inte att det skiljer sig nämnvärt från debuten, klassisk heavy metal med en ganska typisk heavy metal-stämma som sångare. Även produktionen förnimmer om den vi hörde på senaste albumet, det är väl egentligen inte mycket som skiljer sig mellan Headless Crowns två album. Century of Decay är nog lite mer varierat och har lite med vidsträckt musikaliskt landskap, lite mer djup – som debuten men att de tagit ett mindre steg framåt. Dock blir det lite väl långt med 55 minuters speltid där det definitivt hade räckt med kanske 45 minuter eller lite mindre än så. Det förra albumet hade också en lång speltid som en av akilleshälarna vilket gör det svårt att släppa tanken på att bandet egentligen inte kommit någonstans sedan sist.

Okej musik kan man väl tillstå, låtmaterialet kan kanske tilltala den som uppskattar klassisk heavy metal och variationer inom det temat. Det lär utan tvekan gå väl hem hos den som gillade debuten från 2015 då det i mångt om mycket är samma sak vi får här. Jag kan dock inte påstå att det känns speciellt upplyftande eller spännande att lyssna på Headless Crown, det är en ganska seg och krävande uppgift får jag nog säga. Däremot betvivlar jag inte att det finns dem som kommer att tilltalas av vad Schweizarna har att erbjuda men troligen än fler som bara kommer att rycka på axlarna och i slutändan kommer de att drunkna bland alla andra liknande skivor som släpps hela tiden.

Kanske att en stark hitlåt hade gjort under för dem, kanske att något som sticker ut hade varit guld värt för detta album. Det känns faktiskt mest som en ganska anonym heavy metal-skapelse som är dömd att försvinna redan innan den fått chansen att synas. Det känns som att man borde kunna göra något bättre än detta med den teknik och kunskap som finns inom dagens musikskapande.

HHHHHHH