Emerald Sun
Under the Curse of Silence

Tystnadens förbannelse är under vilken bandet Emerald Sun befinner sig när de sätter samman sitt fjärde album som passande nog är i kraftmetallgenren – det gäller ju att ta sig ur tystnadens förbannelse på bästa sätt. Och för att göra det har grekerna tagit hjälp från ilskans håll och vi hör till och med den gode Peavy göra ett gästinhopp. Det är ett album som inte begåvats med det snyggaste omslag jag sett i livet, loggan vittnar förstås om power metal – Emerald Sun kan inte direkt beskyllas för att bryta ny mark inom kraftmetallgenren, deras musik bjuder inte på några överraskningar.

Ymnighetshornet av power metal sinar förstås aldrig och Emerald Sun bidrar i högsta grad med ett power metal-album som känns bekant på alla sätt. Det räcker med att höra lite av inledningen för att gissa hur resten av albumet låter, vi bjuds på ett typiskt utval med lite metalhymner, ballader och de klämkäcka låtarna. Hyfsat kraftfull produktion men ändå modern och polerad, ganska typisk för genren egentligen. Faktum är att det mesta känns ganska typiskt för genren och jag kan inte påstå att något jag hör överraskar mig – albumet trycker på de vanliga knapparna och känns riktat främst till dem som bara lyssnar på sådan musik.

Solitt album sett ur det kvalitativa perspektivet, kreativt ointressant men med hyfsade låtar för det mesta och med någon förträfflig låt. Det kan beskrivas som ett ganska underhållande album på det hela taget, en solid produktion helt enkelt. Knappast något man kommer att minnas när åren passerar eller ens när veckorna passeras, man glömmer albumet ganska snabbt. Originellt tänkande kan definitivt sägas saknas och svagheten är väl just att bandet låter som alldeles för mycket annan musik och att de kommer att få oerhört svårt att märkas, att smälta in i mängden som musiker kan väl knappast vara en positiv egenskap för ett band – där lämnas en del att önska.

Två spår är väl det som gör avtryck, egentligen är det samma spår på två språk. Sjätte spåret Journey of Life är en snygg powerballad med stark refräng och så vidare, och sedan repriseras den på spanska som avslutning av albumet. Där når albumet höga höjder men tyvärr är det mesta av det ganska ordinär power metal som inte sticker ut. Så det är ett ganska schysst album men det är väl egentligen bara Journey of Life som känns värd att bära med sig på livsresan.

HHHHHHH