Dead Man's Eyes
Words of Prey

Död mans ögon heter detta band som släpper ett album med ett hyfsat skoj skivomslag, åtminstone ett som får en att fundera lite. Albumet heter Words of Prey vilket förstås kan misstänkas vara en liten ordlek kring birds of prey, rovfåglar. Rovord kanske det skulle ha hetat om man nu översatte skivtitlar. I pressinformationen skrivs det att bandet stängde in sig i ett fönsterlöst rum under två års tid och bara levde av kaffe och sitt eget hår och att detta album är resultatet av dessa två år som jag måste påstå låter ganska otrevliga. Och jag kanske också kan poängtera att om det gick till så för att skapa detta album så var det inte värt det, ur mitt perspektiv alltså.

Ett album som musikaliskt svävar lite mellan genrer som rock, jazz och kanske aldrig riktigt är vare sig på den ena platsen eller den andra. Det är ett album som spänner över ett ganska brett musikaliskt spektrum, och som känns relativt varierat. Sånginsatsen är ganska bra och varierad tycker jag, kanske inte överdrivet imponerande men helt klar mer än adekvat för detta bands musik. Och speltiden är också sansat vilket gör att albumet inte känns för långt eller sömnigt. Plus för det.

Att beskriva detta album som ett bra album är inte fel på något sätt, låtmaterialet håller god klass, ljudbilden är snygg och det är varierat och inte överdrivet stereotypiskt. Klart mer positivt än negativt att lyfta fram, faktum är väl att det enda jag tycker är värt att nämna ur det mer negativa perspektivet är att jag skulle ha velat ha lite mer fart ibland, albumet tenderar till att kännas lite långsamt – kanske lite segt till och med. Det är inget album som riktigt griper tag i mig, det fungerar och det är trevligt att lyssna på men det enda spår som känns som lite mer än skön bakgrundsmusik är det femte spåret som heter This Old Place som är en riktigt skön låt – där har de hittat något som låter riktigt vasst.

Det är ett album jag lämnar med viss positiv känsla, kanske inte det album som imponerar mest och så vidare men solitt och med en fin höjdpunkt mitt i albumet. Om man gillar den mer alternativa, psykedeliska rockmusiken, eller indie som de också kallar den, om man gillar det kan jag ana att detta är ett fint alternativ. Jag tycker att Dead Man’s Eyes lyckas bra med detta album även om det knappast kommer att figurera på någon av mina topplistor över 2018.

HHHHHHH