Asphodelia
Welcome Apocalypse

Välkommen apokalyps, det är onekligen att ha en positiv livsåskådning. Italisenska Asphodelia är ett kvinnofrontat mörkt melodiöst power metal-band med lyrik som rör sig kring det så kallade livet efter döden, tidens flyktighet och så vidare. Till och med deras namn kommer från det temat, asphodel sägs vara en blomma som kopplas till något dödsrike i den grekiska mytologin. Så det handlar mycket om sådant när man tar sig an Asphodelia, de har ett snyggt skivomslag på debutalbumet och de bjuder dessutom på en U2-cover.

Musikaliskt är det som jag redan noterat kvinnofrontad power metal, ganska mörk och med symfoniska inslag. Ganska väl producerat och ganska bra sånginsats utan att för den skull vara förträffligt på något av dessa områden. Och det är för långt, med speltid om över timmen blir det i längsta laget eftersom det inte är ett överdrivet varierat album och inte heller ett med någon större dynamik. Det är en solid produktion men jag skulle inte vilja påstå att det är något som sticker ut – det är nog inte något som kommer att få folk att stanna till och ta notis rent stilistiskt eller sett till produktionskvalitén.

Welcome Apocalypse är ett trevligt album med bra låtar, definitivt underhållande på många sätt även om det kanske också kan tendera till att bli lite segt här och där. Det är ett väl sammansatt debutalbum som visar många positiva tendenser, som är kul att lyssna på generellt och som jag tycker introducerar oss till ett väldigt trevligt band vars karriär kan bli intressant att följa framöver. Vad jag kanske främst saknar är ett riktigt distinkt hitspår, något som drar mig till albumet – det som kommer närmare kan vara U2-covern With or Without You, en snygg cover om än inte av samma kaliber som originalet. Like Water kan vara det av bandets egna spår som är bäst.

För dig som gillar kraftmetall med kvinnlig sång, för dig att detta helt klart ett rekommenderat album. Det bör trycka på rätt knappar, det är definitivt tillräckligt bra för att man ska låna det några minuter av sitt liv. Dock är det kanske inte det mest minnesvärda album som gjorts i genren och trots att det låter bra skulle jag inte bli förvånad om det är ett album som kommer att föra en obskyr tillvaro en bit från rampljuset och hyllningarna.

HHHHHHH