Tokyo Motor Fist
s/t

Tokyos motornäve bjuder på sitt debutalbum. Ett projekt som är ett samarbete mellan Ted Poley från Danger Danger och Steve Brown från Trixter. Detta är deras första alster som fått samma titel som bandet och det innehåller elva högoktaniga melodirockare med klämkäcka refränger och så vidare. Perfekt för sommarens grillfest, i jukeboxen eller vad du nu önskar som skön upplyftande bakgrundsmusik. Det är musik av bra kvalité men samtidigt kan jag inte påstå att det är ett album som sticker ut särskilt mycket.

Det är riktigt vasst producerat med bra refränger, bra sång. Samtidigt kan jag konstatera att de inte direkt bjuder på något jag inte hört tidigare, det är bra men ganska fantasilöst kan jag tycka. De elva spåren är ganska precis de man kan förvänta sig och albumet bjuder inte direkt på något överraskande. Det är för alla er som vill ha ännu ett album med det självklara materialet, för er som gillar samma gamla låtar som gjort den här genren så populär. Men visst, vi får schysst variation över elva spår och 42 minuter bra låtar, det kan ju aldrig gå fel.

Det är ett underhållande album att lyssna på, bra energi och bra driv i låtarna. Ett bra album helt enkelt. Samtidigt är det ett album som är lätt att glömma, det är ett av alla dessa album som är tilltalande att lyssna på men som man glömmer ganska snabbt. Men också ett album som säkerligen kommer att gå hem hos den nostalgiska delen av publiken eftersom det är ett album som är lätt att ta till sig och lätt att tycka om.

Det är svårt att skriva speciellt mycket om album som dessa, så många låter likadant och tyvärr är det svårt att arrangera ord i meningar som inte låter identiska med alltför många av alla recensioner jag skrivit av likande band, som till exempel Trixter som jag recenserade för några år sedan och om jag hade velat hade jag väl kunnat kopiera stora delar av den texten för denna recension eftersom det av den recensionen att döma låter mer eller mindre likadant. Jag har glömt Trixter sedan länge och jag betvivlar inte att jag kommer att minnas Tokyo Motor Fist ungefär lika länge.

HHHHHHH