Syron Vanes
Chaos From a Distance

Det tycks vara inne med ”alternativa fakta” nuförtiden, legitimerat av den nya amerikanska administrationen och väl använt i musikvärlden. Mighty Music kör också med den varianten när de snackar om det svenska ”kultbandet” Syron Vanes. För min del är ett kultband något välkänt typ Iron Maiden, Judas Priest, Led Zeppelin, Queen, sådana namn, inte ett band som ingen hört talas om. Så det är kanske på sin plats med lite alternativa fakta i min recension också.

Syron Vanes är ett unikt heavy metalband som revolutionerar NWOBHM-stilen med oväntade treackordsmelodier och riff som inte känns igen från band som Iron Maiden, Saxon och andra band som slog igenom med den stilen några år innan Syron Vanes släppte sitt debutalbum. De släppte två hyllade album på åttiotalet så ni förstår att jag har alternativt rätt i vad jag skriver. Mycket varierat album också med oändligt många överraskningar, man förstår varför detta band nått kultstatus.

Eller, hur var det nu? Jag vet inte om jag gillar alternativa fakta, det känns felaktigt att medvetet slira på vad man vet är sant, det är väl knappast så att Syron Vanes har kultstatus förutom i vissa kretsar och deras musik är inte heller nyskapande eller bjuder på några överraskningar. Deras sjätte album som påstås vara deras bästa hittills känns som en upphottad version av något släppt cirka 1982 på hösten, produktionen är fräschare och speltiden är längre (alldeles för lång) än ett album från den tiden men stilen är identisk där riff och melodier känns lite för välbekanta för att komma från ett nytt album.

Det går dock inte att komma ifrån att det är ett schysst heavy metal-album, knappast ett mästerverk men bra likväl. Låtarna är underhållande och tål definitivt att lyssnas till. Jag saknar dock ett hitspår och en riktig fokalpunkt i detta album, det behövs något som fångar ens intresse och det kan jag inte riktigt hitta på detta nya album från Syron Vanes.

Knappast en kultklassiker och knappast något som kommer att återfinnas i folks minne ett år från nu, det är ett album man lyssnar på några gånger och sedan ställer undan för att kanske spela någon enstaka gång i en avlägsen framtid. Om Syron Vanes vore ett kultband skulle de ha levererat något betydligt mer engagerande än detta. Chaos From a Distance är alldels ojämförlig – i den alternativa versionen av fakta.

HHHHHHH