Silver Horses
Tick

När jag lät detta album snurra i morse så uttryckte min gode bror spontant att det var ett riktigt tråkigt album, utan karaktär och profil. I allt väsentligt kan jag dessutom instämma i den kommentaren, det är inte direkt ett album som slår mig som karaktäristiskt eller fantasifullt. Det är det italienska bandets andra album, det första kom 2012 då med välkände Tony Martin som sångare, samme Martin gör några gästspel men det är italienska sångaren Andrea Ranfagni som står för sången i allmänhet.

Tick heter albumet som alltså är bandets andra och när jag efterforskar det slår det mig återigen hur många band som är fullständigt urkassa på att marknadsföra sig själva. Facebook är säkert bra för regelbundna nyheter och att hålla kontakt med fans men som informationskanal och huvudsaklig hemsida är det en urusel tjänst. Snälla band, skaffa en riktig hemsida där ni listar diskografi, bandmedlemmar biografier och så vidare, det hjälper den som vill ha en historia om ett band.

Bluesrock är genren och det förnimmer om många band som gjorde sig namn någon gång under sjuttiotalet, men det är lite mer modernt än sjuttiotalsekvivalenterna men inte alls lika intressant. Det är ett album som tar 40 minuter att spela sig igenom och det har inte alltför mycket variation, jag skulle nog vilja kalla det lite fantasilöst faktiskt. Men det är bra producerat album, sångaren är hyfsad och det generella känslan är ändå att det är ett album som har mer positiva än negativa förtjänster vilket alltid är bra.

Jag kan dock knappast hylla silverhästarnas nya album, det känns lite som senast det begav sig med ett album laddat med schyssta låtar som dock aldrig riktigt satte sig i mitt medvetande och det enda jag egentligen kommer ihåg av debuten är hästen på framsidan. Det här albumets mest minnesvärda del kanske också visar sig vara framsidan men det få vi väl se om några år, jag har dock spelat dem efter varandra och jag vill nog trots allt påstå att Tick är ett steg framåt i jämförelse med debuten men jag är inte säker på att det är ett tillräckligt stort steg för att verkligen sätta dem i framkant inom genren de representerar.

För den som gillar saker välbekant kan jag nog påstå att Silver Horses har satt samman ett riktigt kul album, men deras problem är att de låter mer eller mindre som alla dessa gamla band, Zeppelin, Deep Purple och så vidare. De har inget riktigt eget att komma med och även om det är ett säkert kort att göra sådant som andra redan gjort och på en bra nivå så är det knappast ett recept för den som vill nå toppen eller skapa musik som faktiskt gör något större avtryck. Tick är ett okej album med schyssta låtar som dock knappast kommer att finnas med i diskussionerna om bästa album när år 2017 ska summeras.

HHHHHHH