Sam Eliot
Two of a Kind

Två av ett slag, en två spår lång EP är vad Sam Eliot bjuder oss på med sin debut. Knappa åtta minuter har han skrapat ihop på sitt första alster. En herre som startade sin grej för att han var trött på alla artister som bara följer strömmen och gör vad alla andra gör. Själv vill han göra sin egen sak men samtidigt skapa relevant musik man kan lyssna på, och i mailet som jag fick om denna EP finns redan berömmande ord om Eliots musik och beskrivningen västkustpop är flitigt använd.

Musikaliskt handlar det väl om poprock, väldigt melodiöst och inte i speciellt högt tempo. Ändå med tydliga refränger och ganska medryckande karaktär. Sången och produktionen känns också ganska tilltalande även om två spår blir lite väl lite för att verkligen bilda sig någon absolut uppfattning, väldigt många artister gör enstaka bra spår och när vi får bara två kan ju det betyda att de är de enda två som är bra. Det kan vi dock inte säga utan det kan ju vara ett medvetet val att fokusera på enstaka vassa låtar också.

Personligen föredrar jag dock album framför EP-skivor, jag föredrar också album framför blandade spellistor så ur det perspektivet blir den här lite mindre relevant eftersom den tar slut efter mindre än tio minuter, vilket skulle innebära att man repeterar den ett antal gånger eller måste byta album kort efter man börjat spela den. Med det sagt om det kan jag konstatera att jag gillar de två låtarna, de är sköna och väl värda att lyssna på. Jag kan dock inte påstå att de sticker ut speciellt mycket, de kanske inte ligger i de största strömfårorna men är inte heller något som får en att höja på ögonbrynen.

Hey You som också kommer som video vid releasedatum är klämkäck och kul, lär säkert gå hem ganska väl hos en bred publik. Det skulle inte förvåna om han lyckades väl med den låten, personligen tycker jag dock att den andra låten Good Mistake är bättre, den har lite bättre driv och energi och tilltalar mig som uppskattar lite rockigare musik mer.

Mycket text om lite musik för att konstatera att jag ser fram emot att höra mer av Eliot, jag skulle vilja se att han satte samman ett album på kanske 40 minuter av musik i samma kaliber som de två vi fått höra här – det tror jag skulle kunna tilltala riktigt mycket. Med denna EP känns det som att vi får ett smakprov, en ”teaser”, för något som kan bli riktigt intressant.

HHHHHHH