Purpendicular
Venus to Volcanus

Ett djuplila band som normalt gör covers av ett band kallat Deep Purple men som för andra gången i sin karriär släpper ett album med låtar de själva skrivit. Elva låtar för att vara exakt och där de har gästframträdanden av Tony Carey känd från Rainbow och Ian Paice känd från Deep, de har varit med i skapandet av femte spåret Wonderful. Venus to Volcanus heter albumet och det låter som något Deep Purple skulle kunna ha slängt ihop, det är inte direkt så att man slås av att man lyssnar på något nytt – det hade likaväl kunnat vara elva Deep Purple-covers vilket jag trodde att det var när jag började lyssna på detta album.

Det känns lite gammeldags i ljudbilden, inte sådär modernt och kraftfullt som de flesta produktioner vi hör idag. Gammeldags rocksångare har de också, det känns inte som att jag lyssnar på ett nytt album när jag påbörjar arbetet med Purplendiculars nya album. Det känns som att jag hittat någon obskyr B-sidesamling av Deep Purple, och fans av Deep Purple borde gilla det här eftersom det låter mer eller mindre exakt som det lila bandet från stenåldern. Och eftersom Deep Purple är ett ganska bra band är även detta album ganska bra, så mycket kan man enkelt konstatera.

Det är inte imponerande ur en kreativ synvinkel, egentligen inte heller ur en musikalisk. Det finns inga överdrivet fängslande låtar och det är svårt att skaka av sig den där känslan av damm och lite unket mögel när man lyssnar på det. Men bakom dammet och möglet döljer sig ett schysst album, inledande The Bullet är väldigt trevlig tycker jag – kanske lite väl nostalgisk men bra ändå. Wonderful är också ett ganska schysst spår som tilltalar en del. Det är nog ett ganska vettigt album eftersom de flesta rockfans är mossiga gamla farbröder och detta album är trots sin fina kvalité ett ganska mossigt album.

Djuplila låtar av god kvalité men det är svårt att kalla det något annat än ett gediget musikaliskt hantverk, mer som att bygga en byggsats än att skapa något nytt. Som jag redan varit inne på så borde det tilltala Deep Purples fans och fans av gammeldags rockmusik, det är ett ganska schysst men också fantasilöst album - det är bra men man tröttnar på det ganska snabbt.

HHHHHHH