Nibiru
Qaal Babylon

De italienska rituella doom-/sludge-mästarna Nibiru är tillbaka med ett nytt album, jag skriver mästare eftersom de beskrivs så av skivbolaget. Bandet vars namn är taget från en av dessa meningslösa undergångshistorier släppte detta album kallat Qaal Babylon dagen innan världen skulle ha gått under i en kollision med planeten Nibiru, ett datum som nu skjutits upp till nästa vecka eller så. Jag har ingen aning om dessa italienare tror på att en planet flera gånger större en Jorden bara skulle kunna komma framkrypandes osynligt utan att någon märkt något, en planet vi skulle kunna se som betydligt större än månen med blotta ögat nu när den är extremt nära. Nåväl, den undergångsteorin hur löjlig den än är känns faktiskt betydligt mer intressant än bandet Nibirus nya album som är tragikomiskt tråkigt.

Det handlar om släpande mörk doomig metall med segstämmad vrålsång, långsamma långa låtar och en allmän känsla av mörker. Som att Nibiru redan kraschat in i Jorden och det inte längre finns minsta behov att överleva, man vill nästan inte överleva ens. Det är inte bara släpande och segt, produktionen lämnar också en del att önska, ljudbilden imponerar inte utan det känns ganska billigt och ganska trött skulle jag nog vilja påstå. Det finns definitivt mer att önska när det gäller produktionsbiten, däremot önskar jag mindre minuters totalinnehåll eftersom det är svårt att orka bry sig hela vägen igenom detta album som jag vill påstå är en segdragen historia som aldrig riktigt kommer någonstans.

Det känns som ett album för den redan initierade, ett album för den som redan fastnat för Nibiru eller den typ av musik de spelar. Det är väl inget album för den breda massan och jag har personligen här bättre album ur den här genren så jag kan inte heller påstå att jag är alltför imponerad av vad jag får höra när jag lyssnar på Nibirus senaste alster.

HHHHHHH