Madame Mayhem
Ready For Me

Är ni redo för Madame Mayhem? Hennes ny och tredje album kallas Ready For Me och jag tror nog inte att jag var helt redo för ett tretton spår långt album – det blir lite för mycket av det goda kanske. Men visst, föregångaren var också ett album med många spår och frågan är väl egentligen om det inte är så att detta album helt enkelt inte riktigt är av samma kaliber som sin föregångare eftersom jag inte tycker att det är lika vasst. Men precis som tidigare har den gode madamen tagit hjälp av kompetenta musiker och hennes image ser ju inte direkt ut att ändrats, hon verkar vara en madame som vet vad hon vill och så vidare.

Det handlar om hårdrock, kvinnlig sång, rakt på sak, mycket klämmiga refränger och en snygg produktion. Det känns dock samtidigt lite moget, lite tillrättalagt, lite försiktigt nästan – som något som producerats efter en mall, som för att det ska vara musik av ett visst format och jag känner att jag saknar spontanitet och driv i musiken. Jag har låtit albumet snurra många gånger och samma fina element som fanns på föregångaren finns även här, egentligen har det musikaliskt inte hänt något sedan förra årets Now You Know och det är kanske främst det som ger känslan av att det här albumet saknar något som föregångaren hade och det kanske mest var på grund av att jag inte hört Madame Mayhem innan det albumet. Det här albumet med tretton låtar känns också lite långt även om avslutande titelspåret är bra och detsamma gäller tionde spåret Original.

Jag skulle nog ändå ha velat kapa bort åtminstone tre spår, tio brukar ofta vara alldeles lagom, även om det beror lite på hur långa spåren är också. Det känns också lite väl tillrättalagt och inte som något direkt ”mayhem” – tråkigt är väl fel ord eftersom jag fortfarande gillar detta album och hade det komprimerats till ett åtta-/niospårsalbum med de bästa spåren hade det varit alldeles förträffligt. Men det känns som att det är bra och lätt att uppskatta men att det också finns partier man gott kan vara utan.

Det känns lite fegt, lite försiktigt – inte som ett album från någon med världen för sina fötter, inte som något från en Madame Mayhem som egentlige fullkomligt skiter i vad världen tycker om henne och hennes musik. Det är lite den attityden jag skulle vilja höra i musiken men det hörs aldrig, det är istället kommersiellt gångbar hårdrock med väl tillrättalagda låtar som säkert skulle kunna nå en väldigt hög grad av popularitet med rätt marknadsföring. Wake Up (Enemy) är mitt favoritspår men även tidigare nämnda Original samt avslutande titelspåret är riktigt vassa spår som jag uppskattar. Definitivt ett album som man kommer att finna underhållande om man uppskattat föregående album, även ett som kommer att gå hem i många andra led. Det är ett album som kanske inte riktigt glänser men har potential att gå hem hos väldigt många. Madame Mayhem har helt enkelt satt ihop ett solitt album, inte fantastiskt men ett bra album.

HHHHHHH