Last Leaf Down
Bright Wide Colder

Sista lövet ner, det sista darrande höstlövet i det annars lövlösa trädet, det som väntar på att falla. Det är den atmosfären Schweizarna i Last Leaf Down förmedlar. Grå och lite dyster musik som skapt för en risig aprildag eller en lika dyster dag under senhösten när vi går och väntar på den första snön. Ett album som är kallt, dramatiskt kallt där dimman stiger upp från marken i dagens första solsken. Det är vad jag kommer att tänka på när jag försöker sammanfatta mina intryck av Last Leaf Downs andra album Bright Wide Colder – till och med titeln och omslaget förmedlar det intrycket.

Shoegaze, atmosfärisk metal, post-rock är begrepp som slängs fram av dem som beskriver den schweiziska kvintettens andra album. Någonstans mellan Shoegaze och post-rock skriver författaren av pressreleasen som medföljer albumet och jag kan tycka att det stämmer ganska bra överens eftersom de bär drag av andra band som beskrivs med samma genrebeteckningar. Deras musik bygger mer på musikaliska stämningar och atmosfärer än på hit-betonade låtar, sången är dyster och gotiskt skulle man faktiskt också kunna tillägga i listan över genrebeteckningar om man så önskar. Grådisig atmosfärisk metal med lite känsla av regn är nog ändå min beskrivning av Bright Wide Colders musikaliska stil.

Bright Wide Colder är ett hyfsat varierat album med en sångare som oftast låter lite uppgivet trevande, och som passar bra till den här musiken måste jag påstå. Musiken är lite lagom dramatiskt i ett tempo som oftast är av det lägre slaget över tretton spår. Och om man ska klaga över något är det att albumet är lite i längsta laget och att det nog inte hade skadat att kapa bort ett par av spåren. Annars är det ett väldigt starkt album med riktigt vassa låtar och framförallt riktigt sköna atmosfärer och melodier, ett ganska fängslande album. Jag vet dock inte om jag vill framhålla något favoritspår då de alla håller god klass men kanske att de tre första är lite bättre än resten av albumet, men då med en ytterst liten marginal.

Inte ett album som ger en wow-känsla direkt. Men ett som växer varefter man utsätter sig för det och nu när det fått snurra ganska många gånger i min musikspelare kan jag konstatera att det är en av favoriterna hittills i år. Ett album man gärna lyssnar på om och om igen och då inte bara på de där grå dagarna då det passar absolut bäst utan också om man vill han en lite skön avkopplad atmosfär under en solig dag. En kall fullträff helt enkelt.

HHHHHHH