Jim Jidhed
Push on Through

Kompetente sångaren Jim Jidhed är tillbaka med sitt sjätte soloalbum, jag lyssnade på honom i Alien och gav deras senaste album ett bra betyg. Det här soloalbumet under hans eget namn låter mer eller mindre som en kopia av Alienalbumet men med andra namn på låtarna – det är åtminstone känslan jag får, jag har inte hört Alienalbumet sedan jag recenserade det så jag kan inte säga säkert. Det skrivs i texten att Jim sjunger bättre än någonsin och en recensent jag läste när jag letade efter bandmedlemmarna för detta album påstod att Jim är topp fem av alla sångare, det känns som en massiv överdrift.

Det handlar om AOR av det klassiska slaget, medryckande och klämkäcka melodiösa rocklåtar sjungna av en herre med ganska typisk rockröst. Riktigt fint producerat, lätt att ta till sig och säkerligen mycket tilltalande för den som lever i det förgångna och önskar att musik inte utvecklas. Det låter ganska typiskt för genren överlag och ingenting med detta album sticker ut, Alienalbumet från 2014 var bättre och Pride of Lions har redan sparkat skiten ur detta album när det gäller AOR från 2017 så jag är inte säker på att det finns sådär jättestor anledning för AOR-lyssnaren att lägga alltför mycket vikt vid detta album.

Visst, det låter bra och har ett par halvschyssta låtar som definitivt kommer få vissa AOR-fans att dregla lite. Inledande Glorious och fjärde spåret Waiting for Summer är de jag tycker bäst om på albumet som är ett kul album att lyssna på men jag kan inte påstå att det gör något större intryck på mig. Det känns som att jag redan recenserat ett hundratal album som detta och det finns egentligen ingenting med det som står ut i jämförelse med dessa. Men som ofta när det gäller AOR så är det fortfarande riktigt kul att lyssna på även om jag är ganska säker på att jag glömt Jim Jidhed och hans nya album redan innan det släppts ett par veckor in i framtiden.

HHHHHHH