Ghost Avenue
Impact

Idag vandrar jag på den norska spökavenyn för att se om det har någon inverkan på mig. Det handlar om en invasion från rymden och kampen för den mänskliga överlevnaden, kanske lite Independence Day i form av klassisk åttiotals heavy metal. Det ser spännande ut och vandringen börjar definitivt på ett ganska spännande sätt med att radiotystnaden brutits, vittspridd panik och diverse andra underhållande skrämmande scenarion. Allt berättat i en ganska raspig stämma från någon som kanske stått alldeles för nära byggnader som förstörts av de invaderande rymdfilurerna.

Det är inte så att vi musikaliskt börjar trampa in på den gode Arjens avenyer, om vi ska jämföra så är det mer klassikerna och ska vi ta sci-fi inspirerat så kanske Iron Savior eller Scanner blir en hyfsad jämförelse. Det är klassiska riff och dubbla gitarrer, rytmiskt basdriv och sådant som för tankarna till ett 80-tal där heavy metal-världen bestod av många liknande akter. Och det är inte för intet man funderar över om de inte skulle ha bytt namn till Memory Lane istället för Ghost Avenue när de bytte sitt ursprungliga namn Ghost till något som inte kunde förväxlas med ett betydligt mer kommersiellt framgångsrikt band från deras grannland. Nu blev det dock inte så och spökavenyns andra album under den nya namnetiketten är en ganska typisk tiospårshistoria med femtioen minuters speltid, inga direkta överraskningar kan höras.

Den norska kvintetten tar lite för enkla och etablerade vägar och det blir aldrig riktigt spännande. Impact är en habil insats med tio schyssta spår där inledande titelspåret sticker ut mest i positiv bemärkelse men där inget riktigt får mig att haja till och känna att det gjorde något större intryck. Den som gillar att promenera utmed memory lane kommer definitivt ha glädje av detta album, då det känns väldigt väl konstruerat och framförallt konstruerat för den som tycker att den numer väldigt gamla heavy metal-musiken är det bästa som finns. För den som gillar mer rymdtematisk musik finns det dock något betydligt mer spännande att se fram emot om ett par månader.

I slutändan känns det inte riktigt som att jag fick promenera längst med den aveny jag hoppats, inget större fel på minnesgatan men där har jag varit så många gånger förr att det inte är speciellt kul längre. Men visst, som en stunds tanklöst strosande i en förryckt värld kanske det fungerar. Jag tycker dock att om Ghost Avenue verkligen vill göra intryck bör de faktiskt börja söka sig till spökavenyerna och inte bara kalla sig för det.

HHHHHHH