Empire
Hypnotica

En recensent skrev i en recension 2004 om detta album som då utgavs med tre bonusspår att om det hade släppts på åttiotalet hade vi fortfarande talat om det. men nu släpptes det 2001 och saknar liksom 2004-års amerikanska OS-lag i basket inspiration och kreativitet. Kvalitativt utfört på alla sätt men utan egen identitet var vad recensenten menade och jag är böjd att hålla med. Nu ska Pride & Joy släppa bandets fyra album på nytt, denna kommer i samma utgåva som recenserades i Sea of Tranquility 2004 i recensionen jag refererar till men bonusspåren är något omkastade. Jag kan bara anta att de andra albumen är bättre och de släpper detta för att de vill ge ut allihop och inte bara något enstaka.

Åttiotalshårdrock med allt vad det innebär, klämkäcka refränger, melodier, bra gitarrsekvenser och så vidare är vad som bjuds. Tänk något och de liknande banden omkring 20 år innan första releasen och du kan föreställa dig hur det låter. Det tråkiga i kråksången är kanske inte nödvändigtvis Lance Kings kråksång utan att produktionen låter gammal till och med för att vara något släppt 2001 och det även om den enligt uppgift är uppfräschad till denna återutgåva. Kanske är det på grund av att alla högkvalitativa musiker Rolf Munkees, hjärnan bakom, har med sig är från den tiden och kanske inte villa utvecklas. Kanske är det något annat, det vi får är en timmes nostalgitripp av något som redan från början var en nostalgitripp.

Gäsp är allt jag kan komma på när jag ska försöka summera mina intryck av det här albumet. Jag är ganska säker på att jag inte hört det förr, och ändå känns det som att jag har det och det alldeles för många gånger. Det positiva man kan säga är att detta album trots allt står sig ganska väl trots att sexton år gått sedan det släpptes, det var ofräscht och omodernt när det släpptes och samma sak gäller idag. Personligen har jag svårt att se poängen med detta album, det är väl på alla sätt helt okej men samtidigt ytterst intetsägande och det hade varit bästa att låta det vara fortsatt begravet under tidens sand.

En supergrupp med superlite inspiration, så skulle jag skrivit om det var något producerat idag. Det skulle jag förresten ha skrivit om jag recenserade albumet 2001 också – både jag och tiden har sprungit ifrån detta album och att återsläppa det tjänar intet egentligt syfte. Visst är det ett helt okej album men sådana släpps det ju redan mer än tillräckligt av som det är, varför gräva upp de gamla igen?

HHHHHHH