Blind Seer
Apocalypse 2.0

Den belgiske oseende siaren bjuder oss på sitt debutalbum, Apocalypse 2.0 och skivbolaget beskriver det som det mest originella projekt som framkommit under de senare åren. Det var väl kanske inte det jag kom att tänka på alla de gånger jag spelade mig genom albumet, det slog mig inte som speciellt originellt. Omslaget är mer spännande än innehållet om jag säger så. Bandet har släppt en EP 2015 och nu är det alltså dags för det första albumet, ett apokalyptiskt sådant.

Det är ett lite experimentellt album med inslag av jazz, diverse rockiga inslag och så vidare och ibland med lite annorlunda låtstrukturer, dock utan att egentligen sticka ut nämnvärt från annat vi hör i genren, sångaren är inte direkt fantastisk. Det beskrivs som att bandet gillar att öppna nya dörrar och kliva in i nya universum, unikt är ord som droppas här och där – personligen tycker jag det enda som liknar att kliva in i ett nytt universum är covern på David Bowies Starman. Produktionen är bra men inte speciellt unik, variationen är okej och albumets knappa femtio minuter känns faktiskt ganska överkomliga för mig som lyssnare.

Det är ett rätt schysst album, de försöker åtminstone att inte låta som allt annat och även om de kanske inte lyckas fullt ut så tycker jag att de bjuder på ett ganska starkt album. Speciellt avslutande Bowie-covern Starman är riktigt bra och det är väl egentligen där som bandet fängslar mig, det är där jag tycker att bandet låter riktigt bra – i övrigt tycker jag att de lämnar en del att önska och det känns som att de inte riktigt når upp till sin fulla potential.

Kort och gott: ett schysst album. Kanske inte vad jag skulle beskriva som så värst experimentellt men de har några intressanta klurigheter och infallsvinklar, de väljer också att inte gå den mest intrampade vägen. Nu kanske de inte sparkar in så värst mycket dörrar till nya musikaliska äventyr men de försöker åtminstone. Men att en coverlåt är albumets bästa och egentligen enda riktiga höjdpunkt borde vara en indikation på att bandet inte riktigt når den potential jag tror att de har. Apocalypse 2.0 är ett schysst album och avslutningen är riktigt bra så det är definitivt värt att spela igenom det åtminstone en gång.

HHHHHHH