Astral Doors
Black Eyed Children

Jag läste nyss en recension om Astral Doors nya album Black Eyed Children där det dels stod att bandet kom från Borlänge i sydöstra Sverige och dels hyllades albumet som ett mästerverk. Jag tycker nog att vi på Trumpska kan kalla det alternativa fakta - båda dessa utdrag, ingen svensk (förutom kanske någon från nordligaste Sverige) anser att Dalarna ligger i södra Sverige, Södra halvan definitivt men inte södra Sverige. Och nog för att Astral Doors gör solid och bra musik men jag betvivlar starkt att de är kapabla till ett mästerverk och Black Eyed Children är definitivt inte ett sådant – det är varken bättre eller sämre än de senaste albumen de släppt.

Det är bandets åttonde album och det låter precis som deras tidigare, skivbolaget påstår att det är tyngre och tydligen bevisar albumet att de är kungar inom den klassiska heavy metal-genren. Om ett skamlöst plagierande av välkända akter som Dio, Rainbow, Black Sabbath och så vidare gör en till kung så absolut. Typisk heavy metal med en sångare som säkert inspirerats av den gode Ronnie James Dio och låter vagt lik densamme men utan den där speciella karaktär som gjorde Dio till något av en legend. Det hela låter hela tiden ganska tillrättalagt, speciellt sången som på många sätt är bra men samtidigt en svaghet eftersom den helt saknar känsla. Hygglig variation över låtmaterialet även om jag saknar lite djup och i slutändan kan konstatera att detta album inte direkt skiljer sig från någon av de omedelbara föregångarna.

Solitt album, underhållande lyssning kan jag väl påstå att det är, ett bra album helt enkelt. Precis som deras tidigare album är det solitt men knappast något som får en att stanna till och höja på ögonbrynen. Astral Doors är för alla dem som gillar när musik låter som den alltid gjort och som inte väntar sig något spektakulärt eller överraskande. Kanske att titelspåret gör ett lite större avtryck än de övriga spåren men ärligt talat finns det inte mycket på detta album som gör något större avtryck för min del. Jag tycker att det är ett bra album men det lär knappast vara ett jag kommer att spara i min skivsamling.

Jag kan inte påstå att Astral Doors satt samman ett mästerverk i Black Eyed Children. De har satt samman ett album som låter väldigt typiskt för dem, det är ett album som låter mer eller mindre precis som jag hade förväntat mig att det skulle låta när jag för första gången noterade att jag fått det. Med andra ord är det ett alldeles utmärkt album i ögonen på deras fans, så om ni gillat vad Astral Doors gjort tidigare ska ni inte missa detta.

HHHHHHH