Universal Mind Project
The Jaguar Priest

I listan med alla mail som belamrar min inbox står det under New promo from Inner Wound Recordings att detta skulle vara en fantastisk debut med perfekt framförd progressiv/power metal. Det låter ju alldeles förträffligt men så har ju de här promoavdelningarna en ganska stor tendens att överdriva så är detta projekt som innefattar namn som har kopplingar till diverse välbekanta och bra band som att Nils K Rue från Pagan’s Mind hörs sjunga på albumet men det finns flera namn man känner igen. Många gäster, bandet i sig är en kvartett, hyfsat omslag – men vad ska vi då säga om denna jaguarpräst?

Musikaliskt är det progressiv power metal, hyfsat storslaget och hyfsat varierat, bra producerat och framfört. Varierad sånginsats mellan kvinnlig sång, vrålande och så vidare – sånginsatserna håller god klass över hela linjen. De bjuder på en hel del grejer men ingenting som känns direkt nytt eller spännande, det är ett välgjort men samtidigt ganska typiskt progressivt power metal-album. Visst, det är kanske inte så många som blandar sångstilar på det sätt detta band gör men deras stilistiska angreppsvinkel känns nästan lite feg. Inte sådär jättemycket variation över tio spår och en timme musik, det känns som ett långt album.

Ett bra album generellt, kompetent utfört och hyggligt underhållande. Jag tycker att man kan beskriva albumet som en positiv bekantskap, en debut som lovar gott men som knappast är fantastisk såsom det utlovades i mailet jag fick från promotorn. Albumet griper inte riktigt tag i mig och det enda jag egentligen har kvar i åtanke efter att jag slutar lyssna på albumet är den intressanta kombinationen av sångstilar men det finns inga låtar som griper tag i mig och får mig att vilja återvända, jag har låtit detta album snurrar mer än ett dussin gånger i skivspelaren och det har egentligen inte gjort något intryck på mig.

Det finns frön till något intressant men denna helhet når inte riktigt hela vägen fram, de har fyndiga idéer till exempel med sången och så vidare men det blir inte mer än en stunds förströelse som man glömmer lika snabbt som man gillar den när man lyssnar på den. Ett ganska bra album, men knappast ett minnesvärt sådant.

HHHHHHH