Sunstrike
Ready II Strike

Sunstrike är redo att slå till igen, det är deras andra album – ett album som likt sin föregångare fått ett snyggt skivomslag. Föregångaren var ett hyfsat album men samtidigt ett av alla dessa AOR-album som dyker upp lite här och var, och det enda sätt de berikar genren på är att antalet medelmåttiga album ökar och andelen högklassiga album minskar. Så var det senast, nu är det ett nytt album som befinner sig under min lupp och självklart måste man bemöta alla nya album förutsättningslöst. Så frågan är om Sunstrike hittat en lite mer egen röst som jag var inne på att de behövde senast jag skrev om dem.

AOR enligt mallen, som jag skrev senast så kan det sägas vara enligt boken AOR For Dummies vilket förstås betyder att det låter mer eller mindre som det mesta i genren. Riktigt vass produktion, stilfull ljudbild och ett kompetent utförande sett över hela albumet. Låtmaterialet är typiskt för genren och att säga att bandet bjuder på överraskningar vore en av århundradets största överdrifter, eller ska jag säga lögner? Den som hört första albumet vet precis vad som väntar, egentligen får vi inget vi inte hört förr och problemet är att det gjorts bättre oräkneliga gånger – därmed inte sagt att de gör ett dåligt album.

Ready II Strike är ett ganska bra album på alla sätt, medryckande låtar, väl framfört och producerat, här finns allt för att tilltala en publik – en publik som aldrig tidigare hört AOR eller bara hört något enstaka album. Musik som denna är kul att lyssna på men samtidigt är det inget som kommer att leva vidare, man tycker om det någon timme och sedan glömmer man det lika fort som man började uppskatta det. Som bevis på min tes kan ju sägas att jag inte ens mindes att jag recenserat deras förra album för två år sedan, så lätt att glömma var det.

Jag har väl inga direkta favoritspår på detta album, det är alla rätt okej men inget av dem sticker ut nämnvärt. Albumet är helt enkelt ett album för den väldigt breda mittfåran av AOR-genren, jag har svårt att se att någon kommer att hålla detta album som sitt favoritalbum när 2016 ska summeras. Egentligen kanske man bäst beskriver det som för bra för att vara dåligt men samtidigt för dåligt för att vara bra.

HHHHHHH