Summit
The Winds That Forestall Thy Return

Vindarna som förekommer din återkomst, kanske stormen som blåser ned dig från toppen så att du återkommer till en lägre nivå – kanske dock inte i något vidare skick. En italienares debut som kommer förpackat i blått med en logotyp som inte kunde kan läsas. En toppartist kanske man tänka sig baserat på namnet och debutalbumet har nästan en längre titel än speltiden som är spridd på fem spår och ungefär 35 minuter.

Progressiv sludge eller post metal är hur detta beskrivs och hur jag själv skulle beskriva det. Fem spår, mestadels instrumentalt, stämningsfullt och lite släpande. Tempot är generellt ganska lågt och albumet kan tendera till att kännas en aning monotont. Det känns inte så varierat och det mest lyckosamma med detta album är att det tar slut ganska fort efter att det inletts.

Albumet är hyfsat bra överlag, bäst när det blir stämningsfullt och djupt. Det är ett bra album men jag tycker inte att det räcker hela vägen fram till fantastiskt. Och där fick jag svårt att komma på vad mer jag ska skriva om detta album – det säger faktiskt inte speciellt mycket och fungerar egentligen bäst som bakgrundsmusik.

Bäst är avslutande spåret medan helheten känns som en okej historia som aldrig riktigt lyfter hela vägen upp, det är som att man måste avbryta bestigningen till toppen på grund av taskigt väder – så man är nästan där men kan inte direkt skryta med att man faktiskt kom upp och kunde sätta dit en flagga.

HHHHHHH