Suicide by Tigers
s/t

Dessa herrar använder tigrar för att begå självmord, det låter lite dramatiskt och kanske inte som det bästa sättet att ta sitt eget liv eftersom katter kan vara lite opålitliga. Personligen är min självmordsplan betydligt enklare och jag tror mindre plågsam. Jag skulle börja med att överdosera sömntabletter, sova på en järnvägsbro med en tidsinställd bomb fäst vid kroppen – det borde vara ganska definitivt med massor av backup. Frågan som kommer upp efter självmordsplanerna är varför de vill självmörda sig med tigrar. Efter att jag lyssnat på det kan jag konstatera att det inte handlar om att deras musik är så dålig att de vill ta livet av sig men kanske är det för att önskar att de levde för någonstans kring trettio och fyrtio år.

Suicide by Tigers är ytterligare ett av dessa band som gör musik som man trodde var död och begraven sedan länge, inget ont om det kanske men det har gjorts till leda redan och jag hoppas verkligen att det här retrotramsandet tar slut snart för det är svårt att orka med ännu en klon av något bortglömt sjuttiotalsband. Man känner igen riffen som de lånat från band som Deep Purple och andra samtida band, jag saknar lite tempo, lite fart och energi. Det är ett bra album men det känns lite trött och lite förutsägbart och det känns som att man ska leva i det förflutna för att verkligen uppskatta det.

Det mest intressanta med detta album har varit självmordstänkandet, musiken är lite väl förutsägbar och gör inget större intryck på mig. Det får mig inte att vilja le och jag kan inte tro att de spenderat alltför mycket karma på att skapa detta. Ett ganska platt album som inte riktigt tar sig någonstans, precis som mitt tafatta försök att skriva om det. Kanske inte trist nog för mig att vilja ta livet av mig med hjälp av tigrar men jag kan inte direkt påstå att det får mig att hoppa av glädje heller och mitt egna kattdjur var inte direkt imponerad av vad dessa tigerfanatiker har hittat på.

HHHHHHH