Soul Seller
Matter of Faith

Själasäljaren påstår att det handlar om tro när de kommer med uppföljaren till 2011-års Back to Life. Det är inte riktigt samma band som då, de har ny sångare och ett par nya musiker och kanske lite nya influenser. Snyggt skivomslag har de åtminstone lyckats få ihop, spännande skulle jag nog till och med kalla det. Det berättas mycket i pressinformationen om hur de utvecklats och så vidare och visst har de utvecklats i sin musik på många sätt men också stått still på andra sätt och det är inte bara på grund av att Alessandro Del Veccio åter producerat deras musik.

Man kan beskriva deras musik som AOR eller melodiös rock/hårdrock, snyggt producerat även om det inte är en av hans bästa produktioner i mitt tycke. Snygg ljudbild, okej sångare, ett bra album helt enkelt, stilistiskt ganska likt det för men med lite mer variation och annorlunda sångare. Lite långt kanske men inte så att det stör alltför mycket, det är skönt att lyssna på och jag tycker väl inte att det har några alltför påtagliga svagheter som stör min upplevelse.

Samtidigt är det inte direkt ett album som griper tag i mig, det fångar inte mitt intresse eller vinner min beundran. Det känns mer som ett habilt album från ett band som gör sitt jobb, solitt och välgjort som säkert går hem på festivaler och så vidare – eller varför inte på festen i den skabbiga lägenheten? Soul Seller har definitivt inte sålt sin själ till djävulen för förmågan att skapa utomordentlig musik, kanske sålde de en annan mindre värdig själ, därav det alldeles för förutsägbara och lite intetsägande resultatet.

Gillar man genren finns det nog anledning att titta på albumet, chansen är att man kan gilla det. Det är dock långt ifrån säkert eftersom det känns lite för förutsägbart och lite för ospännande för att verkligen imponera. Ett av de där albumen som är för bra för att vara dåligt och lite för dåligt för att vara riktigt bra – Soul Seller imponerar fortfarande inte riktigt på mig.

HHHHHHH