Section A
Wall of Silence

Danska Section A är tillbaka med album nummer fyra, det har faktiskt gått hela sex år sedan senast vi såg ett livstecken från bandet, då med albumet Sacrifice. Detta album sägs ta vid där Sacrifice slutade med ganska direkt tung men lite progressiv inriktning. Det är förstås som vanligt den mycket kompetente musikern Torben Enevoldsen som står bakom detta band, till sin hjälp har han mycket kompetenta musiker och gäster. Bandet har en ny sångare till detta album, Nicklas Sonne som bland annat är känd som sångare för Malrun. Snyggt skivomslag har de också, lite futuristiskt spännande kan man påstå att det är.

Lätt progressiv kraftmetall skulle jag nog vilja beskriva detta som, det påminner lite om den tyska scenen och kanske främst den italienska där band som DGM, Eldritch och sådana gärna kommer i åtanke för ett jämförande. Wall of Silence är riktigt bra producerat, sångaren passar väl in i ljudbilden och känns kompetent, faktum är att hela albumet andas stor kompetens och kvalité. Hyfsat varierat och hyfsat vettig speltid spridd över nio spår – det är svårt att anmärka på kvalitén här eftersom det är ett riktigt bra producerat. Kanske dock inte det mest unika album jag hört och det kan vara lite av en svaghet, en annan är att man gärna får känslan av att bandet borde driva upp tempot mer – det blir lite återhållet, albumet kan nästan beskrivas som försiktigt. Någon som kanske inte är lika saklig som jag själv kanske skulle säga att bandet inte riktigt vågar ta ut svängarna.

Bra album, det är min spontana tanke när jag lyssnar på det. När jag lyssnar på det igen och igen förväntar jag mig att bli medsvept i det musikaliska och väldigt imponerad, det sker dock inte utan min initiala känsla kvarstår även när albumet snurrat dussinet gånger i min musikspelare. Det torde innebära att det kanske saknas det där lilla extra som gör ett bra album fantastiskt. Jag ska inte klaga då jag verkligen uppskattar musik som denna, i sina bästa stunder är det ett riktigt fint album – problemet är bara att det är i de bästa stunderna, albumet som helhet känns kanske något platt i jämförelse med de bästa jag hört. Det känns som att bandet borde ha kunnat göra ett starkare album än detta, jag saknar något – jag saknar det driv och energi som gjort Eldritch till ett så bra band, det saknas helt enkelt den där lilla sista spetsen som gör att albumet tar sig in på listan över riktigt minnesvärda album.

Ni som bekänner er som fans av Section A kommer säkert att tycka väldigt mycket om detta album eftersom det visar en mycket bra sida av bandet. Bäst är kanske andra spåret All that Matters och sjätte spåret Pray for Freedom, det är riktigt vassa spår som definitivt höjer detta album – ett album som jag anser är ett väldigt välgjort och bra album som dock inte räcker hela vägen fram, det saknas det där lilla extra som gör ett bra album fantastiskt. Section A lyckas ändå bra med sitt nya album, det är definitivt värt att titta närmare på för bandets fans.

HHHHHHH