microClocks
Soon Before Sundown

Strax före solnedgången dyker de upp, de tyska mikroklockorna. Det är så vitt jag kan utröna, album nummer tre för tyskarna som beskrivs som ett möte mellan mer klassisk rock och elektro/synth och kanske även lite industrial. Det är kanske inte en helt oäven beskrivning av vad det handlar om, det är lite drömskt och ger känslan av lugnet före solnedgången.

Dessa herrars musik baserar sig i rockmusiken och broderas sedan ut med lite elektroniska, lite poppiga, lite industri- och lite drömska inslag. Snyggt producerat med en bra sångare och sköna atmosfärer på elva spår som är hyggligt varierade. Det finns ett hyfsat djup i låtmaterialet och det är ett album som är ganska lätt att ta till sig och lätt att uppskatta. Tyskarna har definitivt kompetens inom låtsnickarbranschen även om deras musik inte direkt kan benämnas som unik.

White Rabbit är ett schysst spår och femte spåret The Edge är tilltalande, i övrigt känns spåren schyssta men en aning intetsägande. Atmosfärerna är bättre än låtarna i det större perspektivet och jag saknar hitlåtarna, The Edge har lite hitpotental men är ingen superhit. Det lär tilltala bandets fans och kanske även gå hem bland dem som gillar lite elektrorock, men det är inget album som kommer att skriva in sig i musikhistorien.

Jag tycker att Soon Before Sundown har sina ljusa stunder men på det hela taget är det inget album som riktigt glänser och inget jag kan rekommendera till fler än de som redan är sålda på bandets musik. Jag gillar känslan och atmosfärerna men albumet som helhet kan inte få annat än ett mittbetyg, det är bra men inget speciellt.

HHHHHHH