Last Autumn's Dream
Paintings

Det här är ett flitigt band från Sverige, kanske är det därför de inte hört vissa uttryck kreatörer ibland kan använda om de talar engelska. Jag tänker mycket på ”familiarity breeds contempt” när jag tänker på Last Autumn’s Dream, tolv album sedan debutalbumet 2004, det är ett varje år och förra årets album var verkligen elva urvattnade låtar som man kunde säga just det om, fullständigt ointressant. Nu är det målningar som är det nya albumet och det kan jag möjligen skriva upp, eller ner, såhär någon månad innan albumet ser dagens ljus.

Musikaliskt är det knappast nyskapande och jag tror att detta band skulle må bra av mindre täta skivsläpp med mer genomarbetat material, åtminstone som generellt påstående såsom förra albumet klart påvisade. Det är melodiös rock/AOR enligt formatmallen, inga konstigheter här. Lite raffigare produktion än på förra albumet, det känns inte lika överputsat och lite mindre Disneyprinsessmusik än Level Eleven. Det här albumet har standardurvalet av låtar som man kan förvänta sig på ett album av den här typen och lite avslöjar de sina inspirationer (för den som nu inte kunde gissa det) i att de har en cover med på detta album. Hygglig variation trots allt och vettig speltid, en schysst produktion och redan i det avsnittet en klar förbättring i jämförelse med senast.

Nämnde jag förresten att sångaren är riktigt bra på detta album? Han var inte bra senast men här låter det riktigt bra och faktiskt kan jag konstatera att jag tycker att detta album är riktigt bra. Generellt är jag inte speciellt förtjust i AOR som inte kommer med något nytt men lite då och då dyker det upp sådana som är riktigt bra gjorda och detta album definitivt kategoriseras som ett sådant album. Hatten av för Last Autumn’s Dream men jag tycker fortfarande att de skulle tänka lite mer i termer som ”less is more” och ”familiarity breeds contempt” då kanske de skulle tänka efter mer och inte låta slumpen avgöra om ett album blir bra eller inte.

Take it on the Run är albumets höjdpunkt för mig, viss REO Speedwagon gjorde den bättre men det är en bra låt hursomhelst. Men också inledande My Mistake to Make är en som fastnar. Det är riktigt bra, riktigt vasst men samtidigt känns det mer som en slump än ett lysande genomarbetat album, jag tycker som senast att de borde jobba mer med sina album men visst om det fortsätter göra material som detta kanske det fungerar med ett album även nästa år. Ett riktigt bra album helt enkelt.

HHHHHHH