Kamikaze Kings
Royal Renegades

Kamikaze-kungarna är tillbaka med sitt andra album, denna gång är de kungliga renegater. Tre år har annars passerat sedan tyskarnas debut och kvartetten har blivit en kvintett sedan dess, men det är fortfarande Elmo som står för rösten. Precis som senast tycks de ta sig själva med lite av en klackspark och deras image känns kanske mer lämpad för scenen än den gör för ett album – men nu har de alltså efter några års turnerande begivit sig tillbaka in i studion och snickrat ihop sitt andra album som återigen hoppas vara ett kamikaze-angrepp på rockvärlden, kanske.

Musikaliskt är det inte mycket som förvånar, ni som hörde debuten kommer att känna igen er och det tror jag även att ni som inte gjorde det lär göra. Det är hårdrock som går rakt på sak, det blir inga krusiduller, inga utsvävningar, inga musikaliska konstverk, det handlar helt enkelt om ren och skär hårdrock – inget annat. Lätt att ta till sig, modernt producerat, rejält och tungt utan några större dimensionella inslag – det är ett hårt rockande album helt enkelt. Fjorton spår, kanske inte den mesta av variation och över femtio minuters speltid känns lite i längsta laget och kan ses som något av en svaghet.

Det är ett schysst album, inget snack om det. Vi får bra låtar med bra driv och energi, säkert utmärkt för en livespelning på en stor scen. Ni som gillade debuten kommer alldeles säkert att uppskatta detta nya album, jag tycker att det är av ungefär samma kaliber som debuten och är nog vare sig bättre eller sämre än densamma. Kort och gott tycker jag nog att man kan beskriva det som att Kamikaze Kings levererar ungefär vad man kan förvänta sig, fansen kommer nog att älska det medan andra kanske har en lite svalare inställning. Ur ett kreativt perspektiv är det inget speciellt och inledning är inte alls bra men i övrigt känns det som ett solitt album som säkert kan vara värt att låna ett öra.

Första spåret är svagt medan det som följer är ganska typiska och välgjorda rocklåtar, det avslutande spåret är en lugn historia på tyska som bryter av lite från resten av albumet, tummen upp för den. Mer kan jag nog inte kläcka ur mig rörande detta album, det är bra gjort, solitt, kul att lyssna på även om det på det hela taget inte känns som något speciellt.

HHHHHHH