Foghat
Under the Influence

Boogie-blues-rockarna Foghat släpper ett nytt album, ett album där de finner sig påverkade. Påverkade av fansen som finansierade detta album, påverkade av skivorna i tunnorna på framsidan, påverkade av sin egen historia, det finns mycket som kan påverka ett band som släppte album ett decennium innan jag själv ens existerade. De har en ganska framgångsrik historia dessutom, med åtta guldskivor, en platinum- och en dubbelplantinumskiva. Mycket att leva upp till men också mycket historisk tyngd på sina axlar vilket definitivt märks på stilen de uppvisar på detta nya album.

Klassisk rockmusik är vad det handlar om. Det som är bra med de banden som faktiskt var med när genren var som starkast, i den era som de nya banden hämtar sin inspiration, är att de känns mer genuina och mer intressanta. Bättre än alla plagiat helt enkelt och Foghats nya känns som en klassisk boogie-rockskiva. Snygg ljudbild och sköna låtar är vad de bjuder på, elva spår som definitivt kommer att tilltala deras fans och knappast göra de som bidrog till att få albumet gjort.

Under the Influence är ett schysst album med bra låtar och en vital känsla trots att bandet är så ålderstiget, evigt unga kanske. Samtidigt, trots vitaliteten, kan jag inte förneka att det känns lite väl bekant – de har gjort det förr och en hel massa gånger dessutom och det känns mer som en stunds underhållning än något man väljer att lyssna på när man söker en musikalisk upplevelse. Kanske är det också signifikativt att det, förutom det inledande titelspåret, är en gammal hit eller covers som är albumets bästa låtar.

Avslutande hitlåten Slow Ride som släpptes för 40 år är nog albumets vassaste men även det inledande titelspåret, Upside of Lonely och Heard it Through the Grapewine är underhållande. Resten av albumet är kanske inte lika underhållande utan det är habila låtar som mest känns som utfyllnad och det går faktiskt ganska snabbt att tröttna på det. Jag tycker att Foghat gör ett solitt album som säkerligen kommer att tilltala alla er nostalgiker som drömmer om det förflutna.

HHHHHHH