Eldorado
Riding the Sun

Spanska Eldorado rider på solen med genuint ”groove” i full dynamisk frekvens när de släpper ett nytt album, ett album som ni säkert redan listat ut heter Riding the Sun. Det är sjunde albumet för bandet som numer kan beskrivas som ett ganska erfaret band, och eftersom deras senaste album var riktigt bra hade jag ganska stora förhoppningar på detta album som kommer i en vit förpackning som inte är lika snygg som sin föregångare.

Den är däremot ganska lik sin föregångare rent stilistiskt, klassisk rock/hårdrock med känsla och energi. Organiskt levande produktion och inte lika snyggt putsad och steril som brukar vara fallet när vi talar om mycket rockmusik som spelas in idag. De adderar djup med kvinnlig sång, samt med lite klassiska instrument och så vidare vilket också skapar en bra variation över det dussin spår albumet har att erbjuda.

Det handlar om en kvalitativ produktion och ett schysst album, men inte lika schysst som sin föregångare. Inget av spåren sticker riktigt ut och glänser på samma sätt som vi fick på det föregående albumet och utan riktigt starka hits kan albumet tendera till att kännas lite platt även om det är varierat och har schyssta låtar. Det är just det som är problemet med Riding the Sun, för visst låter det bra men det där histpåret som tar albumet från bra till fantastiskt saknas.

Avslutande The Last Goodbye är albumets snyggaste spår och man känner att det inte kan avslutas mycket bättre men innan detta slut hade jag gärna sett något som grep tag i mig bättre än spår som Plastic Flower eller det inledande titelspåret. Och med det kan jag bara dra slutsatsen att förra årets Babylonia Haze är ett bättre alternativ om man söker ett album av Eldorado, men därmed inte sagt att Riding the Sun är direkt oävet och den som gillat deras tidigare album bör inte missa detta.

HHHHHHH