Degradead
s/t

Svensk melodöds är Degradeads epitet och det är väl inte direkt ett epitet som känns malplacerat. Ett band jag recenserat tidigare och ett jag trots allt varit hyggligt positiv till – deras senaste album var ganska bra utan att riktigt lyfta. I år ska de visst fira femton år och det gör de genom att släppa ett självbetitlat album som har ett stilrent omslag och ser allmänt intressant ut. Frågan är dock om de kan bryta sig ur de bojor som genren har slagit kring deras skapande kraft och få sin musik att verkligen lyfta mot vinternattens stjärnklara skyar.

Nåja, när det gällde det stilistiska är de kanske inte så värst nyskapande, lite klarsång, lite vrålsång varvas i verser och refränger. Det bygger ofta på medryckande refränger och enkla grepp såsom vi hört från ganska många band, inkluderat Degradead, tidigare. Det är väldigt bra producerat, ljudbilden är mäkta elegant och det är svårt att inte ryckas med av densamma. Albumet är hyfsat varierat, ungefär som man kan förvänta sig från ett album ur genren och generellt tycker jag att de trycker på de rätta knapparna sett ur ett genreperspektiv.

Om de vill sticka ut, om de vill erbjuda något nytt, något annorlunda, då krävs dock något helt annat och det tycks inte riktigt som att de har. De gör ett väldigt bra album, låtarna är riktigt bra, refrängerna rycker med ordentligt och det är svårt att spontant ogilla vad de gör. Man kan dock analysera album på diverse olika sätt med diverse olika perspektiv, ur vissa av dessa perspektiv är detta album en höjdare men sett med mer kritiska ögon saknas det där fräscha, det där som får en att tänka att Degradead är ett finurligt och intressant band. Nu är det mer som att man funderar över vad det låter som och inte riktigt fokuserar på vad de gör eftersom de inte riktigt tycks kunna skapa en mer egen profil. Missförstå mig dock rätt, det är musikaliskt väldigt bra och jag tror säker att ni som gillar liknande band typ Sonic Syndicate, Scar Symmetry, In Flames och allt vad de heter kommer att tycka att Degradead är ett riktigt bra album.

Det är väldigt bra, jag saknar bara det som av britterna kallas ”novelty” det är helt enkelt lite för välbekant för att jag ska hoppa högt och verkligen ta till mig detta. Degradead gör det bra men kanske att de skulle fokusera lite mer på att finna sin egen röst än att bara tala med genrens röst.

HHHHHHH