Boston Manor
Be Nothing

Boston Manor behöver inte alltid vara en herrgård, det kan också vara ett brittiskt band med en simhoppare på sitt debutalbums omslag. Be Nothing kallar de detta album följer ett par EP-skivor, och det är ett album jag nu hunnit spela igenom ett antal gånger. Det är ett 35 minuter långt album med tio spår så det är precis som så mycket annat inom emo, pop-punk eller vad du nu vill kalla det ett album som är ganska kort och koncist och rakt på sak.

Genrenamn har ni redan fått och jag kan inte påstå att de avviker så mycket från annat vi hört i denna genre, modern poppig punkrock med driv och energi. Kanske har de en lite mörkare och mer melankolisk känsla än genren i allmänhet. Jag skulle inte vilja påstå att de erbjuder ett varierat album men det är inte speciellt långt så det är inte ett album man hinner tröttna på innan det tar slut och eftersom det låter bra är chansen än mindre att man tröttnar på det.

Jag gillar albumet, men så gillar jag det mesta i den här genren så det kanske inte säger så mycket. Däremot tycker jag väl att det inte sticker ut tillräckligt för att kunna sägas tillhöra de där utvalda albumen som jag kallar riktigt vassa. Det är ganska vasst i from av spår som videospåret Laika och ett eller annat ytterligare spår men som helhet finns det ändå mer att önska även om jag betvivlar att en köpare och fan av genren skulle bli alltför besviken.

Starkt debutalbum med kvalitativ produktion, moget låtförfattande, bra sång och så vidare. Det är dock lite väl försiktigt och jag tycker att de kan ta ut svängarna lite mer och våga lite mer – de gör vad de gör bra men det finns många andra band som gör det bra och vill man stå ut så bör man göra det antingen exceptionellt eller annorlunda, Boston Manor gör tyvärr ingetdera. Det är ett bra debutalbum som lovar gott inför framtiden, de kommer nog att vara något ganska snart.

HHHHHHH