Bornholm
Primaeval Pantheons

Det har gått några år sedan senast men nu är ungerska Bornholm tillbaka med ett nytt album, det fjärde i deras historia och det första på Massacre Records. Ett band som för tre år sedan fick positiva ord skrivna om sitt tredje album Inexorable Defiance och som du nu inte kommer att få läsa riktigt lika positiva ord om när det gäller deras nya album Primaeval Pantheons. Det är ett album med ett ganska ospännande skivomslag, vilket i och för sig inte var en osanning rörande det föregående albumet heller. Och innan ni med skarpa ögon mailbombar mig om att bandet inte ser ut som det gör till vänster så kan jag bara påpeka att det var den trion som spelade in albumet men Hjules har utgått och en ny bassist har tillkommit tillsammans med en gitarrist sedan albumet spelades in.

Musikaliskt är det extremmetalliskt, lite ockult metall kanske man också kan kalla det. Ganska melodiöst med lite folkiga inslag och lite storslagen känsla på ett album som består av nio spår och 52 minuter ganska mörk musik. Sången är av det typiska slaget för band som dessa, lite vrålkrax eller vad man nu ska kalla det och albumet bjuder inte på någon fantastisk variation och albumet känns ganska långt. Det känns dessutom inte lika fantasifullt och intressant som sin föregångare, bättre producerad men musikaliskt är det inte alls lika spännande.

Ett steg framåt och två bakåt. Så kan man faktiskt beskriva detta nya album från ungrarna. Senast kändes albumet mer pampigt, kanske inte speciellt unikt men det var högkvalitativt, detta är varken unikt eller högkvalitativt – mer av ett solitt album som definitivt har sina uppsidor men som ändå aldrig riktigt lyfter mot de snötyngda skyarna i decembermörkret. De följer helt enkelt upp sitt senaste album med en solid produkt och en som de redan frälsta bör finna tilltalande men som knappast kommer att vinna dem några nya fans.

Jag saknar den där gripande upplevelsen, spåret, arrangemanget, helheten, som bara fångar en och som skiljer ett schysst album från ett riktigt bra. Bornholm vet vad de gör och detta känns som ett proffsigt album men också ett lite väl försiktigt sådant, de hade behövt våga sig ut på lite mer oprövade stigar i sin musikaliska vandring. Detta känns som en återvändsgränd, ett schysst album men inte ett som kommer att bli något mer än några hundra ord i detta webbmagasin innan filerna hamnar i papperskorgen och jag har glömt dess existens redan innan det finns i butikshyllorna.

HHHHHHH