Band of Skulls
By Default

Ett band bestående av skallar? Det låter ju lite märkligt men vad vet jag? Det handlar om en brittisk trio som släpper sitt tredje album, By Default kallar det detta album som enligt en biografi som medföljer albumet är ett album som skapats när bandet är på toppen av sin karriär – så här långt. Det sägs att det är en bedrift att nå fyra album utan att kreativt hamna i problem, biografin som fanns till detta album påstår åtminstone det, det kanske är sant men det finns otaliga exempel på band som gjort det dubbla eller tredubbla utan att fastna – sedan finns det band som göra samma album om och om igen förstås. Om Band of Skulls är ett av de ena eller de andra kan jag inte svara på då jag inte hört eller ens hört talas om dem förrän detta album fann sin väg in i listan av album att recensera.

Musikaliskt är det lite garagerock möter bluesrock, jag har sett dem ofta jämföras med The Black Keys vilket kanske är sant – jag har nog aldrig hört The Black Keys heller så jag kan inte säga mycket om den jämförelsen. Det låter amerikanskt kan jag tycka, ganska enkla strukturer och inte sådär överdrivet polerat och putsat. Relativt varierat med medryckande låtar, lite långsammare låtar och skiftande tempo – sångare Russel sjunger mest men vi får också höra Emma i något spår vilket också bidrar till en känsla av variation och kanske även en gnutta oförutsägbarhet. Inte så långt album, ett dussin spår som jag antar kan roa bandets fans från start till mål, personligen hade jag kunnat vara utan de två sista spåren.

Det börjar riktigt bra, vassa spår, sköna refränger och medryckande, poppig rock när den är som bäst kanske man kan beskriva det som. Det skiftar dock en del i kvalité genom albumet tycket jag, från riktigt vasst till egentligen riktigt intetsägande. Kanske att albumet skulle ha mått bättre av att vara lite kortare och således mer dynamiskt, men även om det finns spår jag inte direkt tycker om så tycker jag att albumet är riktigt bra – väl värt att lyssna på, speciellt om man slutar efter spår tio. Ett album som jag tror kan tilltala ett ganska brett spektrum av fans, de borde säkert kunna lyckas ganska bra med detta album eftersom det är så pass välgjort och underhållande med ett flertal spår som skulle kunna blir riktigt vassa radioplågor.

Som jag redan nämnt är flera spår riktigt bra, de två första håller jag som bäst, sedan är femte spåret Tropical Disease och tionde (som borde vara sista) spåret In love By Default riktigt bra. Dock kanske man inte ska lyssna så värst mycket på lyriken för att den är rätt så mycket nonsens om jag säger så – visserligen är det sant för väldigt många band så det är väl ingen större sak, det märktes bara väldigt väl på detta album. Men för att inte bli alltför långrandig kan jag väl sammanfatta med att denna trio skallar kan vara väl värd att lyssna på för att By Default är ett riktigt bra album.

HHHHHHH