The Sticky Fingers Ltd.
s/t

En italiensk kvartett med klibbiga fingrar släpper sitt debutalbum. Ett band som ursprungligen formades 1996 och då spelade musik tungt inspirerad och härmandes sjuttiotals musik och den mer örnögda och snabbtänkta lyssnaren minns förstås att det gjordes ett album av Rolling Stones som fick just namnet Sticky Fingers, och nämnda Stones nämns som en inspirationskälla för detta band. Något som en recensent jag snubblade över ondgjorde sig över, han tyckte inte att det lätt som Rolling Stones och kanske har han rätt i det men nog fan hörs det att bandet är influerat av den typen av musik.

När vi ändå nuddade vid stilen så tycker jag att man kan säga att det är modern hårdrock influerad av klassisk rockmusik typ Stones och diverse andra liknande artister. Egentligen finns det inte mycket att säga, det är helt enkelt rock eller hårdrock såsom man enklast föreställer sig den. Enkla riff, tydliga refränger och en ganska klassisk rocksångare. Produktionen är modern och bra, kanske inte något överdrivet iöronfallande men bra nog för att fungera. Hyfsad variation med genrens standardiserade sortiment utspritt på tio spår och en speltid som känns ganska lagom. Faktum är att detta album på alla sätt känns ganska lagom, det finns inga stora utsvävningar någonstans och därför tror jag att de kanske kan riskera att försvinna lite i den stora massan.

Det är lite synd att det inte lyckas göra något annat än ett ganska lagom album, jag saknar lite av en hitlåt – något som kan skapa intresse för den som lyssnar. Det är inget större fel på något och jag gillar att lyssna på albumet, visst när det blir lite lugnare somnar jag, och det fungerar ganska bra i bilen förutom när tempot sänks. Det kanske är det som saknas för att ge albumet det där lilla extra, det saknas lite driv och lite energi. Kanske är de helt enkelt lite för försiktiga och borde kanske våga sig ut på lite ovandrade stigar och därför skapa något som känns nytt och fräscht, jag saknar lite av det i detta album.

Bäst är inledande titelspåret och har en underhållande refräng och allt det där, lyriken är löjligare än dagens kändishets och ICA-reklamartiklar, men vem bryr sig när du får en kul refräng att sjunga med i under bilresan. I övrigt är det väl inget spår som direkt står ut, det är en habil samling låtar som fungerar bra i de flesta sammanhang även om de riskerar att drunkna i det stora flöde av musik vi utsätts för hela tiden.

HHHHHHH