The Arrival Of Satan
Passion Sodomy Terror

Jag brukar inte vilja gå in med en negativ känsla när jag recenserar musik och även om allt med bandet T.A.O.S., eller The Arrival Of Satan som de heter fullt utskrivet skvallrar om något som inte lär tilltala andra än grottmänniskor. Omslaget skriker källarproduktion, namnet är patetiskt och albumets titel är inte direkt intresseväckande. Trots alla dessa varningstecken vill jag ge albumet en chans att visa sig bra för jag vill inte bara skriva ner någons arbete för även om det är dåligt ligger mycket tid och arbete bakom. TAOS är ett franskt band som i och med detta album ger ut sitt tredje alster och deras lyrik avhandlar tyligen så positiva ämnen som mörker, depression, självmord och galenskap – det låter ju intressant, eller?

Musikaliskt är det precis som det ser ut på omslaget: grötigt, mörkt, tråkigt och segt. Källarproduktion, sång man inte kan urskilja och jag saknar nyanser och djup. Det lilla jag kan höra av lyriken låter inte direkt intressant om jag ska säga så. Och för att illustrera sin intelligenta lyriska inriktning har de valt att namnge en av låtarna till Vagina, jag har svårt att tänka mig att detta är musik för de som arbetar inom raketkirurgin. En bra sak är dock att albumet är relativt kort med 40 minuter. Jag antar att det är svartmetall som är den vetenskapliga beskrivningen av denna typ av musik, svartmetallus dumicus skulle jag tro att det heter om man tar till Carl Von Linnés artbestämmelseform.

Om du är en som normalt gillar monoton mögelosande grottmetall är detta definitivt för dig – för oss som uppskattar lite mer välproducerad och lite mindre slagborrsljudande musik är det bara att hoppa över. Normalt brukar man ju försöka komma på hemskheter man hellre gör än att lyssna på detta men på något sätt känns det ganska irrelevant eftersom man bara kan undvika att spela skiten. Det är dock en musikalisk form av daesh tack och lov för att det är enkelt att komma undan från musikalisk terror till skillnad från den mer våldsamma varianten av terror. Ärligt talat måste jag tillstå att jag trots att jag tvingat mig igenom detta ett par gånger nu, och fortfarande hemsöks av dess bedrövlighet, kan jag inte se ett enda förlåtande drag utan det är riktigt jävla uselt helt enkelt.

Jag rekommenderar alla som uppskattar musik i form av att spela en melodi på instrument och kanske krydda detta med en vokal stämma att hålla så långt avstånd som möjligt från detta album för att det är som sagt riktigt kasst. Jag gillar inte att bara skriva av ett band och deras verk men om man gör musik som denna måste man ju räkna med att det är många som tycker att ens alster är värdelöst, man vänder sig trots allt till en väldigt liten målgrupp och hur denna grupp ser på detta alster kan jag bara spekulera i då jag aldrig lyckats komma fram till hur jag ska kunna analysera vad som med låter som ett värdelöst oljud än som musik. Och det kanske inte spelar någon roll för att de flesta som läser vad vi på Hallowed skriver tillhör ändå inte den lilla gruppen, vilket betyder att den genomsnittlige Hallowed-läsaren inte kommer att uppskatta detta.

HHHHHHH