Sons of Death Valley
The Day of Reckoning

Dödsdalens söner släpper sin debut, ett album som sägs vara tematiskt med historier om förtryck, drömmar om frihet och lite sådant. Deras historia, ingen saga sägs det i presutskicket. Bandet är en dansk kvintett och detta är som redan nämnts deras första album, räkningens dag heter denna debut. De hittar sin inspiration i inavelns söder där intelligensbefriade människor med släpande tal brukar befinna sig, rednecks brukar de kallas dessa sydstatare som dessa danskar tycks vara lite imponerade av.

Det börjar lite Texas kan man säga, det är näsan så att man förväntar sig att en av de inhemska banjolirarna med underskott av tänder ska hoppa fram och spela något intelligensbefriat. Men se, där händer något annat och det blandas in hardcore och vi transporteras snarare till en aggressiv variant av westernfilm än inavlat sydstatstrams. Det är väldigt aggressivt, sången är väldigt kraftfullt aggressiv, lite monoton och lite typisk hardcore dock. Aggressiv produktion, lite oputsat men ändå med en modern känsla och med ordentligt driv i låtarna som är ett dussin till antalet. Det tar 45 minuter att ta sig igenom denna saga som innehåller en mexican standoff och avslutas med titelspåret, det innehåller dock inte så mycket variation så jag tycker nog att de 45 minuterna känns lite långa på grund av detta.

Det är ett helt okej album, det är bra energi och bra driv i låtarna och att blanda in lite systatarinfluenser i sin hardcore är ett relativt unikt grepp även om det finns flera band som gör det. Dock låter de lite för mycket standardiserad hardcore i många avseenden och det förhindrar att man får den där känslan av att man lyssnar på något unikt. Det är inget större fel på detta band, om man gillar hardcore, speciellt den med sydstatsinriktning, kommer man nog att uppskatta detta album och detta band. Jag tycker att det är en hyfsat trevlig skiva även om den inte riktigt lyfter för min del.

Låtmaterialet är överlag bra men lite för likriktat för att man ska hitta något riktigt favoritspår och också för att ge albumet den dynamik som krävs. Lite tråkig sång och bristande dynamik är vad som ställer till det för detta band och detta album. Jag kan rekommendera att ni som gillar hardcore med lite krydda tittar närmare på det men för oss andra känns det nog mest som ett album vi kan både ha och mista, det är ganska bra men sådana album finns det väldigt gott om.

HHHHHHH