Renaissance of Fools
Spring

Det våras för idioternas renässans, de är tillbaka med ett nytt album – ett delvis tematiskt sådant där de fem avslutande spåren sägs handla om den arabiska våren 2010, det är de som tillsammans kallas Spring som också givit detta album sin titel. De har bytt lite personal till sitt andra album och tack vare det nått den ljudbild de tänkt sig att ha – åtminstone är det vad de själva anser. Första albumet fick ett relativt svagt mottagande av vår recensent, det saknades något och albumet var för långt den gången så frågan är vad de har att komma med denna gång.

Progressiv rock/metal är den enkla beskrivningen av vad det handlar om – tänk band som de tre liknande eller Pain of Salvation om du vill ha bandnamn som referenser. Inte så hårt, ganska långa passager och låtar, inte speciellt högt tempo. Snyggt producerat och snygg ljudbild men ingenting direkt revolutionernade, åtta spår som kan delas upp i fyra låtar, inte den största variation jag hört på ett album. Det är välproducerat som sagt, välgjort men kanske är det så att det saknas lite driv – lite själ och identitet. Egentligen är det inte direkt något större steg i jämförelse med debuten.

Det är definitivt inte ett steg framåt i mitt tycke, snarare kanske ett tillbaka då låtmaterialet är väldigt enformigt och hela produkten känns ganska seg och själlös. Mer driv och energi samt mer känsla är sådant jag efterlyser när jag lyssnar på detta album som inte en enda gång griper tag i mig som lyssnare och när allt tar slut känner jag mig bara ouppfylld – som att jag kastat bort en timme av mitt liv i onödan. Det är bra framfört och producerat men de borde nog ha fokuserat mindre på en perfekt produktion och mer på att skriva bra låtar.

Nåja, de som verkligen gillade debuten lär också uppskatta detta album, det är mer eller mindre samma sak som senast – sångaren var dock bättre sist då denna sångare känns betydligt mer anonym än den förra. Då fanns också några låtar som stod ut lite och skapade en lite mer dynamisk ljudbild, detta album känns väldigt platt och odramatiskt och hur jag än vrider och vänder på det under luppen har jag svårt att se att det verkligen har något att erbjuda mig som musikälskare.

HHHHHHH