Radio Exile
s/t

Coolt skivomslag, det var det första som slog mig med detta album. Vad som hade varit coolt hade varit om det prytt ett konceptuellt album med en historia som utspelar sig i en post-apokalyptisk värld där människor lever i kolonier ute på havet. Nu är det inte så, det är ett projekt av Chandler Mogel som kanske är mest känd för att han sjunger i bandet Outloud. Han har tagit hjälp av ett gäng namn som kan härledas till diverse stora namn och dessa nämns förstås flitigt i pressinformationen där det kan konstateras att Charlie Calv och Chandler Mogel skrivit musik och text för detta album. Kollektiv perfektion och diverse annat positivt nämns också i samma pressinfo.

Det låter förstås både kul och intressant och musikaliskt är det snygg melodiös rock/hårdrock som bygger mycket på det klassiska konceptet av tydliga melodier och refränger, excellent produktion och kompetent lite högtonad sångare. Och det är precis vad detta band uppvisar, de följer normen mycket väl och om man gillar musik som inte faller utanför ramarna är detta ett utmärkt val. Har ni hört till exempel Outloud så kan ni ganska bra gissa hur det låter. Tio låtar som varieras enligt genrens utrymme och en sångare som försöker bjuda på passion får vi, snyggt och känslofyllt gitarrlir får vi åtminstone men egentligen är det svårt att peka på något Radio Exile gör som faktiskt känns speciellt unikt eller nyskapande. De bjuder på musik som passar inom en norm och de tycks inte göra det minsta för att hamna utanför ramarna någonstans.

Musiken är väldigt bra, kanske att jag skulle velat ha lite mer driv i låtarna då jag tycker att det känns lite tamt och segt i vissa spår som till exempel Feels Like Home som är ett klassiskt sömnpiller. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta album som ett samlat intryck för delvis gillar det verkligen, vissa spår är briljanta men så har vi några spår som till exempel nämnda Feels Like Home eller det inledande spåret som är tråkigare är färgen på en hörapparat. Jag kan inte skaka av mig känslan av att detta album borde ha varit bättre, det är definitivt inget större fel på musikerna eller produktionsteamet men jag tycker inte att det når fram till mig och långa stunder finner jag mig totalt bortkopplad från vad jag lyssnar på, det är bra men når inte hela vägen fram helt enkelt.

Så varifrån kom Higher Than the Sun som är riktigt vass? Eller avslutande Road to Exile som också glänser riktigt ordentligt. Hur gick egentligen urvalsprocessen av låtar till när de släppte igenom en av de sämsta låtar jag hört från ett melodiöst rockband sedan vi återuppväckte Hallowed 2007? Albumet är lite av en gåta men om jag rensar bort ett par-tre låtar så får jag ett väldigt bra album, kort och koncist och mycket bra att lyssna på men som det är skapt kan jag inte hålla det för mer än något av alla dessa identitetslösa medelmåttiga album som varje vecka fyller min mailbox.

HHHHHHH