Peterik / Scherer
Risk Everything

Peterik och Sherer riskerar allt med ett album, ett nytt projekt där Jim Petrik kanske mest känd för sin roll i Survivor satt sin magiska penna till pappret och ritat lite noter och textrader. Han har hittat en ny sångare i Marc Scherer, en man som gillar att svara på kommentarer på Youtube och jag aldrig hört talas om förr. Detta är som sagt denna kombinations första album och för er som undrar sägs Pride of Lions (Petriks andra projekt) fortfarande vara vid god vigör så ni behöver inte oroa er för att detta projekt ska döda lejonen. Toby Hitchcock som sjunger för lejonen kan dessutom höras sjunga backup på detta album, ett album som har ett väldigt snyggt skivomslag som känns ganska tänkvärt.

Ni som hört Peteriks tidigare projekt kan göra sig en ganska god bild av hur detta album stilistiskt är byggt, lite nickar tillbaka mot Survivor men med mer modern utformning och snyggare produktion och lite mer varierat låtmaterial. Marc Scherer har en grym röst, perfekt för AOR och jag tycker nästan att han vid tillfällen påminner om en av de mest fantastiska sångarna jag någonsin hört: Dennis DeYoung som hördes i Styx under den tid de gjorde riktiga album. Femte låter Thee Crescendo påminner faktiskt lite om sagda Styx under deras storhetstid, i övrigt är låtmaterialet varierat för genren och med bra energi och driv – det är onekligen kul att Peterik fortfarande brinner för att göra riktigt bra musik trots att han inte har något att bevisa, förutom kanske att det fortfarande går att skapa AOR som inte känns lite uttjatad och förutsägbar.

Risk Everything börjar med titelspåret som är en spark i ansiktet, AOR med massor av energi och bra driv – en riktigt bra inledning på ett riktigt bra album. De grymma låtarna duggar tätt och detta album har lite förstört mitt arbete med recenserandet då jag spelat det alldeles för mycket under väldigt lång tid, man kan säga att det är ett album som gått väldigt varmt i min musikspelare. Grymt jävla bra på alla sätt, bland det bästa jag hört ur denna genres mer traditionella ådra, speciellt sett till de senaste åren. Wow! Så kan man nästan beskriva detta storslagna verk, är jag elak om jag säger att han kan skjuta lejonen och satsa på detta istället?

Imponerande, underhållande, grymt bra album med elva riktigt grymma låtar som definitivt underhåller. Mest underhåller femte spåret Thee Crescendo och på något sätt förväntade jag mig att se Dennis DeYoung i gästlistan som sångare på detta spåret, men tji fick jag för hans namn finns ingenstans där. Broken Home är ett annat riktigt fantastiskt spår som underhåller riktigt mycket, How Long is a Moment är ett annat spår som imponerar men egentligen kan jag väl räkna upp alla spår på detta album som extra imponerande för så känns det när man lyssnar på albumet. Ett album där varje not är en ovärderlig del och där både hjärta och själ är närvarande i varje låt – det vore nästan kriminellt att missa detta album, missa det inte för om ni alla handlar det kanske vi får se en uppföljare. Men vi ska nog inte skjuta lejonen ännu.

HHHHHHH