Michael Bormann
Closer

Michael Bormann är en upptagen herre, han medverkar på massor av album och har väl sedan länge varit en sångare man snarare hyr in än har som medlem i sitt band även om han en gång var med och grundade bandet Jaded Heart. Nu släpper han sitt femte album under eget namn och det har givits titeln Closer, den avslutar en fem år lång väntan som Bormanns fans fått utstå sedan det senaste albumet. Ganska intetsägande skivomslag som påminner en del om omslaget till Gotthards Firebirth. Bormann är en riktigt vass sångare och även om jag inte direkt kan sägas känna till hans soloalster speciellt väl så hade jag ändå viss förväntan när jag inledde arbetet med denna recension. Vad jag inte riktigt hade koll på då var att Bormann uppenbarligen också är kompetent nog att traktera alla instrument på detta album även om det fylls ut med andra musiker också.

Har ni hört Jaded Heart? Om ni har så kan jag meddela att det är så det låter, som Jaded Heart. Det är melodiös, ganska hård rock med bra driv och energi. Det är dock inte enbart så utan Bormann varierar med lite lugnare låtar, ballader och så vidare vilket ger ett relativt dynamiskt album, det låter som Jaded Heart kort och gott. Snygg produktion med bra ljudbild får vi, och Bormann sjunger som vanligt alldeles lysande, ett kvalitativt producerat album helt enkelt. Relativt varierat, lättillgängligt och medryckande är andra ord som kan användas om det dussin spår och 45 minuter musik som Bormann erbjuder den som sätter tänderna i hans nyaste alster.

Och nog är det bra alltid, det första spåret sätter ett bra tempo och en grym standard från början och sedan bara fortsätter det med kvalitativa låtar. Man kan ju undra om han suttit och jobbat på dessa sedan förra albumet och finputsat dem ända till nu, för det låter riktigt bra på alla plan. Visst kan man ha synpunkter på att det inte kan beskrivas som nyskapande, men det låter ändå rätt så fräscht utan att för den skull bryta någon ny mark. Man kan också ha synpunkter på den stora likheten med band som Jaded Heart, men det går samtidigt inte att förneka att det är ett riktigt bra album och ibland räcker bara det väldigt långt. Visst, det kommer knappast sticka ut i ett historiskt perspektiv men att det är ett album man gärna lyssnar på räcker nog ganska gott för de flesta.

Första spåret I’m Not Your Entertainment är det bästa spåret på albumet, det är ett underhållande och väldigt bra, en alldeles utmärkt start på ett riktigt bra album. Resten av låtarna kanske inte är lika bra men det finns en hel hög med utmärkta spår på detta album så det är definitivt ett album väl värt att titta närmare på, speciellt om du gillar Bormann eller Jaded Heart.

HHHHHHH